Torpargumman

Den här berättelsen kommer att förstöra min image som perfekt karriärkvinna och husmor, men jag berättar den för Er, mina trogna bloggläsare:

Idag fick jag ha bilen, min man tog bussen in till jobbet i morse. Jag skulle åka in till staden för att shoppa en del grejer till torpet, bl a golv till skafferiet och toaletten. Sedan skulle vi åka direkt upp till torpet och jobba och ha det mysigt. Och sova över till imorgon.

Väl inne i stan drogs jag med i den allmänna yran av glada och fulla studenter på lastbilsflak samt av intresserade åskådare så jag började shoppa loss - inte på torparprylar utan på kläder. Tänkte : så här borde det vara oftare på stan. Festivalyra!! Wow - jag shoppar mera!!

När jag hade shoppat `lite´ över vad som egentligen var tänkt i klädväg kom jag att tänka på att jag inte hade fört över pengar från torparkontot till mitt vanliga konto innan jag åkte in till stan.

- Ojojoj, vad ska torpargubben säga nu då, var tanken som for genom mitt huvud. 

I samma veva ringde torpardottern och frågade om vi kunde hämta henne i stan i natt. De skulle ut. (De drogs väl också med i yran, kan jag tänka.)

- Jaa...det går nog bra, sa jag.

När torpargubben och jag sedan träffades på stan sa jag:
- Vi kan inte åka upp till torpet och sova där för torpardottern måste hämtas inatt.

Snabbt tillade jag:
- Och så glömde jag att föra över pengar till mitt konto, så vi kan inte shoppa det vi planerat till torpet.

Torpargubben skakade på huvudet.