Torpargumman

Nu har vi vintrat upp i torpet. Stängt av vattnet, satt in alla extrafönster, stängt av kyl och frys och plockat in alla utemöbler.

Denna vinter, liksom förra, tänker vi låta ett värmeelement stå på, bara några varmgrader, för att det inte ska bli så himla kyligt och rått inomhus.

Jag hoppas på mindre snö kommande vinter. Vår loge har blivit snedare och snedare på bara tre vintrar. I år har torpargubben jobbat på att räta upp logväggen. Den blir faktiskt rakare.

För tre år sedan såg det ut så här:

För två och ett halvt år sedan. Man kan se dasset, som var uppstöttat då, men numera är det rivet.

(Lägg märke till vad liten torparsonen var!)

Bakom matlagning och vedhög ser man att dasset är borttaget och logen lite snedare, år 2010.

För nästan exakt ett år sedan; det syns jättetydligt hur logen säckat ihop.

Nu är det så här:

Det är en bjälke som lossnat ur sitt läge och glidit längre och längre ner.

Med hjälp av några domkrafter, som vi lånat av släktingar i Drömme, pressar vi sakta tillbaka bjälken till sitt ursprungliga läge. När bjälken ligger där den ska tänker torpargubben sätta upp vinklar som, förhoppningsvis, håller bjälken på plats för alltid.

Det forsar som bara den i Djupsjö och Sörån.

Vi tog upp bryggan, så att den inte skulle råka lossna från sitt läge och dras med i det forsande vattnet.

Jag tog en tur i skogen för att kolla svampläget. Men, nej, ingen svamp nu heller. Jag älskar skog och svamp men är nästan för rädd för att träffa på en björn. Speciellt här i skogarna runtom torpet. Fast jag ska ärligt säga att jag inte sett ett enda spår av björn. Man borde ju se björnbajs om det finns någon härikring.

När jag kom tillbaka hade torpargubben kapat ved. Jag fick börja bära in och stapla den i vedboden.

Det går väldigt mycket ved till badtunnan. Men det är det värt, och vi har ju mycket träd som det bara är att hugga ner.

Typ.

Innan jag gick ut i skogen drog jag på ett varv färg på några fönster. Ja, jag håller fortfarande på med dessa fönster. Just nu är jag inte lika inspirerad med fönstermålningen som jag var när jag drog i gång projektet, men det måste göras och det är i sådana här lägen som tålamodet och viljan prövas. Puh!

Det var oerhört glädjande att 'jäntern' var i övre hagen när vi kom. Hästarna betyder väldigt mycket för trivseln i torpet.

Jag blir alldeles varm i hjärtat av den här bilden.

Hela torparfamiljen uppskattar torparsvågerns besök!

Under en trevlig middagsbjudning i juli fick vi plötsligt och oväntat besök.

En hermelin sökte sig försiktigt men piggt fram ur brädhögen.

Den bligade på oss med sina underbart söta knappnålsögon och tycktes anse att vi inte var farliga så den pilade lite längre fram.

Kanske var det doften av maten vi åt som lockade fram hermelinen.

Till slut kom även hermelinens kompis fram, eller kanske var det frumelin?

Det var ett fantastiskt möte.

Från början var vi inte riktigt säkra på vad det var för djur. Men en koll på wikipedia gav svar. Där kan man också läsa att hermelinens föda består av smådjur såsom möss och sork. Det är väl därför de trivs i brädhögen på vår gård.

Väl bekomme, säger jag bara! Ta så många sorkar ni vill!

Jag fick också veta genom wikipedia att hermeliner inte lever i par.

Förmodligen var det en hermelinmamma med ungar.

Sedan den dagen har de synts till flera gånger.

Mötet med hermelinen gav en känsla av att befinna sig mitt i en biotop, alltifrån tusentals insekter till rovdjur och rovfåglar.

Min kära rangliga gamla bänk ...

...har blivit ersatt av två underbara sol- och lässtolar på ett soldäck!

Den här sommaren har gått i släktens tecken. Nästan alla de närmaste släktingarna har besökt oss i torpet, och det har verkligen varit jättekul!!

Det började med torparfarmor, torparfarfar, torparsvägerskan och torparkusinerna från Götet. Det var underbart väder. Vi badade, åt och sommaren hade precis börjat!

Veckan därpå kom torparsystern med make! Och torparsvågern! Och torparbarnen!!

Vi åt, badade, badade, åt, drack lite, solade, cyklade (torparsystern och jag hittade en väg runt sjön, en mil lång väg, men det var en härlig cykeltur) och torparsvågern deklarerade att det blir giftermål nästa år - STORT GRATTIS!!!

Det enda ord jag kommer på som kan beskriva de veckorna är: SUPERTREVLIGT!

Vi hade kalas för torparsonen och han blev uppvaktad av alla ovan, plus torparmorfar och äldsta torparsystern med make.

Dessutom har ytterligare några torparkusiner med sina familjer varit på besök.

Till sist dök torpargubbens morbror med familj upp här i torpet!!

Ja, minsann, denna sommar kommer att bli ihågkommen som en enda stor fest!!

Hoppas att årets besökare önskar göra om det nästa sommar!!

Det är egentligen bara en nära släkting som jag verkligen saknat i år ♥ ...

Vi har varit hemma och tvättat alla trasmattor.

Trots att jag är en torpargumma så ids jag verkligen inte skurtvätta trasmattorna,

vilket vore ett äkta torpargummejobb.

Kanske skulle jag orkat om det inte vore för alla fönster som måste göras iordning, skrapas, målas och putsas.

Suck...

det var en äkta torpargummesuck åtminstone!

Vi återkom till vårt kära torp idag på eftermiddagen med ett lass rena trasmattor.

Hela dagen har jag känt mig lätt illamående, seg och bara jag rört mig litegrann så har jag blivit oerhört trött och fått huvudvärk.

Egentligen såg jag inte alls framemot att åka upp till torpet, tänkte att det är bättre att vila hemma när jag mår så pissigt.

När vi svängde in på lägdan med bilen fick vi genast syn på tjejerna i hagen, de är i övre hagen nu. De såg oss också och när vi parkerat och jag gick till hagen så sprang de ner till grinden. De verkar ha saknat oss, eller kanske våra morötter!

Genast släppte segheten.

Trasmattorna bars in och trots ihållande huvudvärk lade jag ut dem på trägolven. Vips var huvudvärken försvunnen.

Torpargubben gjorde upp en eld och lagade gulaschsoppa. Han tog också fram lite snapsar som blev över sedan midsommar ifjol.

Och,

tro det eller ej,

så tog snapsen bort illamåendet!!

Så här såg ett av köksfönstren ut inifrån. Inte vidare fräscht, eller hur! Jag skulle till och med kalla det ÄCKLIGT!

Så här såg det andra köksfönstret ut. Om möjligt ännu äckligare.

Det var till och med fuktigt emellan rutorna.

Den senaste veckan har jag jobbat med dessa fönster.

Jag har länge sneglat på fönstren och tyckt att de behövt renovering,

men har lika länge skjutit jobbet framför mig.

Det är ett drygt jobb; skrapa bort det mesta av färgen,

som tur är lossnar det mesta ganska fort, men ibland sitter tejpen kvar riktigt hårt.

Sedan ska man återigen gå igenom hela fönstret

för att se om all lös gammal färg verkligen är borttagen.

För varje fönster blir ju detta fyra gånger på grund av att det är dubbelfönster.

Därefter börjar det roliga; att måla.

Först grundfärg. Och så måste man vänta på att det ska torka.

Jag har väntat så här:

I en av solstolarna (vinglaset syns inte, hihihi).

Därefter vitfärg, två varv.

Ja, jag vet, det är pyssligt.

Fjärde momentet är skrapning med rakbladsskrapa och

till sist fönsterputs.

Puh!

Resultatet är belöningen för mödan!!

Jag har kollat in lite bilder på rovfåglar och jag är ganska säker på att det var två ormvråkar som jag (v)råkade få syn på.

Förmodligen hade de ingen romans heller, de var nog ute och 'cirklade i termikvind på måttlig höjd' (Wikipedia).

Torparsvägerskan måste tro att jag är helt knäpp; jag bara skrek i telefonen när jag såg två rovfåglar kretsa högt upp i luften ovanför torpet.

Herregud, jag börjar verkligen bli gammal som bryr mig om ett par uppvaktande örnar (om det nu var det?).

Torpargubben och jag fick uppleva lite nyskapande kultur i torpet häromdagen!

Det var torparsvägerskans barn som uppträdde med en spontan fingerteater.

Jag hittade två burkar av mammas ♥ hemlagade krusbärssylt från 2009 i frysen. Önskar att jag hade mer av den sylten.

Torparbarnen uttryckte sin uppskattning över sin mormors underbart goda sylt:

- Jag älskar den här sylten som mormor gjorde och hällde i såna här små burkar!

- Ja, det är mycket godare än köpt sylt!

Torparbarnens kusiner verkade också gilla pannkakor med hemlagad krusbärssylt och grädde.

Jag älskar att gå på loppis och för ett tag sedan hittade jag dessa två krukor. Blev förälskad naturligtvis. Men de har stått hemma, nere i källaren. De passade ingenstans hemma.

Men i torpet passar de bra, med röda pelargoner.

Ha de så gott!

Årets första dopp i ån +21, 11-6-11.

Min lilla tufs-hund, som sällan är mer än en meter ifrån mig i torpet!!

Jag tycker nog att hästar är de vackraste djur som finns.

Här är den nya hästen på ängarna.

Hon är verkligen fin!

Hon har nyfikna och snälla ögon.

Soffan är också klar nu!

Grannen inspirerade mig att klä kökssoffan med fårskinn, men jag hade inget fårskinn så det fick bli en trasmatta.

Jag älskar hur det blev!

Men projektet lever fortfarande; ett köksskåp har nu förflyttats till boden för ommålning.

Det syns kanske inte, men i huvudet planeras fortsättningen på köksprojektet...

To be continued!!

Före.

Köksstolarna har en rätt trevlig turkos färg, men dekorationen är amatörmässig och själva målarfärgen är inte blank.

Under.

Första varvet på den första stolen. Man ser redan vilken skillnad det kommer att bli.

Efter.

Jag är väldigt nöjd med det vita. Det blev otroligt fräscht. Trasmattornas färger kommer fram när köksmöblerna är vita.

Efter II.

Kökssoffan är på ommålning ute i boden.

När ägarna är borta dansar sorkarna under snön.

Skit-sorkarna har ätit upp våra Amsterdam-tulpaner, vårt prydnadsäppelträd och andra blommor som vi planterat under de tre åren vi haft torpet.

Men, kungsängsliljelökarna, som vi först trodde var förlorade, eftersom de inte blommat på dessa tre år, har i vår knoppat och blommar nu för fullt.

Jag hoppas kungsängsliljorna får vara ifred från pott-sorkarna!

Torpargubben klipper gräset. Lyssnar på radion i hörlurar.

Skrattar.

Han känner kanske hur det börjar blåsa upp. Hur det riktigt friskar i.

Men

han hör inte hur vinden dånar oroväckande,

hur det knakar i skogen runtomkring oss.

Det känns inte som ett vanligt oväder med lite blåst. Det är riktigt kraftiga vindar. Jag bara stirrar på huset och väntar på att taket snart ska blåsa iväg.

En handduk från en lina och vaxduken från utemöblerna dras med i vindarna.

- Häftigt!

- Knäpp lite kort!

Hojtar torpargubben. Han syns i nedre bildens högra hörn.

Samtidigt som det brakar bakom honom.

Han fortsätter klippa gräset och hunden och jag ser träd falla lite varstans.

- Men hör du inte hur det knakar? Det är ju jätteläbbigt!

- Nej då, det är ingen fara!

Efteråt, när vinden har mojnat till lite värre stormvindar än vanligt, går vi runt och förevigar förödelsen.

Alldeles bakom logen har en gran knäckts rakt av.

Med hjälp av den här bilden förstår man varför det dånade så mycket!

Det är inga plockepinn-stickor precis!

Det här är bilder från igår.

Imorse när vi gick ännu en runda har fler träd rasat.

Grannens vackra och ståtliga häst har dött!

Hon dog hemma i hagen efter 27 år.

Hon hade ett bra liv. Drog timmer i skogen och födde flera fina föl.

Två gamla damer. Ryda till vänster.

Rydas väninna dog ifjol.

Våra ögon letar automatiskt efter henne så fort vi kommer till torpet.

Ryda var en naturlig och självklar del av landskapet. Pricken över i:et i en vacker miljö.

Ryda var en häst som kunde fånga ens blick och hålla kvar den.

Hon var så vänlig och go'. Hälsade alltid på oss med ett djupt och välkomnande mullrande när vi kom.

Ofta kom vi med äpplen och morötter. Och torpargubben masserade hennes rygg och länd.

Ryda är saknad.

Torpets status:

* MYCKET snö, fortfarande!

* Några plåtbitar har blåst upp från logen så att spåntaket syns - inte så bra! Nu måste ju torpargubben upp på taket och åtgärda.

* Eftersom vi haft lite värme på under vintern så var inte huset så väldigt utkylt och rått.

Ha de' gott!

Kul att folk fortfarande håller koll på mig och mitt torp. Jag ser att jag har några trogna besökare - kul!

Torpet ligger under det tjockaste snötäcket i mannaminne och vilar sig tills vi kommer dit igen till våren.

Torpargubben planerar för fullt vad han ska jobba med till sommaren - det bådar gott!