Frukostfundering
- Filip, om du var en legobit, vilken skulle du då vara? torparsonen ställde en mycket allvarlig och filosofisk fråga till sin äldre kusin.
- Mhm, jag skulle nog vara en gul tvåa, svarade Filip.
- Varför det?
- För man hittar dom aldrig när man behöver dom!
Torpargnabb
Förra veckan startade vår stegtävling. Torpargubben tyckte att jag hade gått lite och jag som tycker jag går omkring hela tiden på jobbet.
Efter en dag med mycket prat och tjat från min sida sa jag till några föräldrar, efter ett utvecklingssamtal, att jag borde sätta stegräknaren på munnen istället, då skulle det bli fler steg!!!
Det visade sig att det var något fel på stegräknaren. Har fått tag i en nyare variant nu. Tack Siv!
Häromdagen hade jag gått nästan 6000 steg på jobbet. På kvällen gick jag en längre promenad än vanligt, bara för att få fler steg (det bor en tävlingsmänniska inom mig).
Då bad jag torpargubben att gissa hur många steg jag gått den dagen. Han gissade på 7000. Men jag hade gått över 11000 steg.
- Du har gått längre bara för att få fler steg, utbrast torpargubben då. Jag känner dig och du vill bara inte förlora.
- Neej, sa jag lite för tveksamt. (Jag blev lite tagen på sängen för att han hade läst mig så snabbt.)
Skit också! Jag försökte ge igen:
- Ja, men är du inte nöjd då, förra veckan tyckte du att jag hade gått för lite.
Det var redan försent. Torpargubben hade märkt att han träffat mitt i prick!
Scheisse (om vi nu ska prata tyska)
Inaktiviteten (nä, nu börjas det igen, tänker ni kanske nu...? se förra inlägget) på den här bloggen beror på att vi inte åker till torpet så väldans ofta under denna del av året.
Det är liksom stiltje på torparfronten.
Det finns helt enkelt inte så mycket att skriva om torpet.
(Det var nåt nytt, två meningar med nästan samma innehåll, men skrivna på två olika sätt.)
Jag har ju förståss skrivit om annat i torparbloggen också, då det hänt lite annorlunda saker i mitt liv.
Gjorde den dagliga kollen av mina favoritbloggar och fick ett tips på denna blogg http://www.vemihelvete.se/ vad jag skulle kunna skriva om; vilken skit som faller mig in.
Färgade håret och klippte det igår. Det blev riktigt bra. En flicka i min klass tyckte också det och ville krama mig bara därför:
-Åhh, Åsa, du är så fin i håret. Det är så .... mjukt ....
Torpardottern har bytt efternamn, till mitt flicknamn - Snäll. Det är gulligt tycker jag.
Har slutat köpa julstjärnor - de bara vissnar hela tiden - i år har jag köpt två amaryllis, för första gången, och nu är de på väg att blomma!!!! Det blir jättefint!
Sitter och tjuväter julgodis som jag köpte på fritids' julbasar igår. Mumzigt (u:et uttalas som ett o, och zätat ska betonas, ordet låter då tyskt och det blir roligare att säga!)
Pappa tittade precis in. Han är gräsänkling just nu för mamma är bortrest. Han är så himla rolig. Förra gången mamma var borta passade han på att äta inälvsmat (han älskar det, mamma hatar det). Han hade gjort en stor sats med blodpalt och ätit det till lunch och middag (kanske t o m till frukost) flera dagar i rad - det slutade med att han fick gikt!!
Idag åt han klimp och smör!!! Klimp, som man brukar göra till köttsoppa. Pappa hade kokat bara klimp och sedan ätit dem varma med smör. Jag tycker det låter skitäckligt.
Jahapp, mer skit på gång? Det finns hur mycket som helst inom en. Skrapar man bara lite på ytan bubblar det upp hur mycket som helst om ingen säger stopp.
- STOPP!
Tack för visat intresse!
Min sjukdomsbild
"Det har varit lite inaktivitetet på den här bloggen..."
Otroligt dålig mening - fast alla förstår säkert vad jag menar med den. Kan det verkligen vara 'lite' inaktivitet? Om det inte är någon aktivitet, så är det ju ingen aktivitet alls och då kan man ju inte kalla det lite inaktivitet. Jag skulle naturligtvis ha skrivit lite aktivitet eller möjligen 'Jag har varit inaktiv på bloggen...'.
Strax innan jag började skriva hade jag planerat att formulera mig så här:
'Det har varit väldigt mycket av inaktivitet på den här bloggen under en längre tid nu'
men på grund av min sjukdom, språkpolis, vet jag inte längre om det är möjligt att börja på det viset.
'väldigt mycket av inaktivitet' blir ju helt fel i det här läget - men jag litar på att alla förstår vad jag menar ändå.
Efter öppningsmeningen hade jag tänkt fortsätta med att förklara varför det har varit 'väldigt mycket av inaktivitet' eller 'lite inaktivitet'. (P g a min andra sjukdom, obeslutsamhet, får ni själva välja vilket ni tycker passar bäst.)
(Nu har det här inlägget tagit en helt ny vändning och det beror nog på min tredje sjukdom, förvirring.)
Behöver nog vila upp mig i helgen!!!
Så tar jag nya tag med bloggen en annan dag!
Tack för visat intresse!
Torpargummen reser ut i stora världen del II
Men, jag, torpargumman, har varit ute och rest lite i den stora, stora världen.
En sväng till London med torpargubben och så nu, precis hemkommen från Amsterdam.
Man kan säga att storstadslivet ute i Europa skiljer sig från mitt vanliga torparliv.
Även från mitt vardagsliv.
Torparlivet lever jag ju bara under sommaren och vissa helger under vår, höst och vinter.
Det är kul att ibland göra studiebesök i en annan verklighet.
Som vår granne i torpet sa: -Det är inte bara bekvämlighet som gör att man kopplar av.
Men ibland är det verkligen det:
Det är inte helt fel att komma till ett sånt här hotellrum efter sju timmars promenerande i Amsterdam.
Eller att ställa sig i den här duschen, nej, jag tror jag tar ett bad istället.
Sommar och vinter i torpet
Flera gånger under vårt första år som torpare har vi upplevt att torpet lever upp när vi kommer dit.
Det låter kanske väldigt konstigt, men vi har känt oss välkomna.
Torpet vill att vi är där och sköter om det.
Vi är inte mediala någon av oss men vi har flera gånger känt att torpet har godkänt oss.
Första gången jag kände det var när jag hade möblerat om i rummet bredvid köket. Lagt en gammal bibel på en bokhylla och ett ljus bredvid. Jag hade också ställt fram några foton på de tidigare ägarna på ett annat skåp.
Bilder på det rummet finns i ett tidigare inlägg.
När rummet var klart fick jag en varm känsla inombords av att precis så här ska det vara.
De förra torpägarna sa att nyckeln till källardörren hade varit borta hur länge som helst och att de hade letat men inte hittat den.
Vi tänkte inte mer på det. Man kommer ju ner i källaren genom en lucka i köksgolvet och vi tänkte att det räcker ju att gå den vägen.
En dag i somras fick torpardottern för sig att hon skulle leta källarnyckeln. Hon hittade den nästan genast. Vad bevisar det, undrar kanske ni då? Hon hade ju bara tur, det var en tillfällighet att hon hittade nyckeln så fort.
Jag, för min del, är säker på att torpet ville att vi skulle hitta nyckeln.
När vi började måla torpfasaden med falu rödfärg fick jag en liknande varm känsla.
Torpet hjälper oss så att det är lättare för oss att ta hand om det.
Tack för visat intresse!
I love London
Camden Market i Camden Town. En kul och cool marknad där det finns allt möjligt. Härlig stämning. Alla möjliga sorters människor med härliga och annorlunda klädstilar.
Torpargummans ögon var som tefat. En underskattad aktivitet är faktiskt den att sitta och titta på människor.
Tänk att det finns så många olika. Och att man verkligen kan klä sig hur man vill.
En människa minns jag allra bäst, en fyrtioårig punkare med asiatiskt utseende. Långt svart hår på sidorna men kalt uppe på hjässan, ofrivilligt kalt. Röd skinnjacka med nitar, slitna rutiga byxor och de sedvanliga svarta kängorna på fötterna. Han var jättesöt där han glatt gick omkring och skyltade för en tatueringsstudio.
Han stack ut ur mängden om man säger så, även i Camden Town, där de flesta vi såg skulle ha stuckit ut här hemma. Någon försökte fotografera honom men då gav han dem fingret och satte skylten framför ansiktet.
Afternoon tea and hot scones with cream and jam...mmm.
Monarki och kolonialmakt
Här promenerar vi förbi Buckingham Palace. Drottningen var tydligen inne för flaggan vajade på palatsets tak.
Mycket till sevärdhet var det inte.
Utanför grindarna stod en stor folksamling och fotograferade och väntade.
På vad vet jag inte. Kanske hoppades de att den gamla damen skulle vinka.
Det kändes så billigt och töntigt att stå utanför någons hem och stirra.
Fast det kanske inte är deras hem, kanske är det i hela landets ägo. Jag vet inte hur det fungerar i Storbritannien, om kungafamiljen har apanage som i Sverige.
Vi traskade rätt fort förbi. Tog pliktskyldigast några foton på monarkins högborg.
Gillar inte monarki. Tycker att det är odemokratiskt och gammalmodigt.
Tog tuben till British Museum.
Där kunde man beundra alla de vackra saker från kolonierna som monarkin bland annat byggt upp sin ekonomi och makt med.
Jag beundrade alla föremål från högkulturer runt om i världen och förundrades över civilisationers uppgång och fall. När Egypten, Kina och Mesopotamien blomstrade var England knappt befolkat ännu mindre civiliserat.
Nåja, besöket i London var en av de allra bästa resorna jag gjort, trots min irritation över hur man utnyttjat sina kolonier.
London är en riktigt häftig stad, en metropol. Det finns hur mycket som helst att se, uppleva och göra.
Om det får ni höra en annan dag.
Tack för visat intresse!
Torpargumman turistar
Tower Bridge
St Pauls cathedral
Till sist: lunch i Notting Hill, öl och fish'n'chips
Torpargumman ger sig ut i världen
Jag är en vanlig, enkel torpargumma som sedan torpet kom in i mitt liv tillbringat den mesta lediga tiden i just torpet.
Torpet ligger väldigt avskilt med skog runt om på tre sidor. På den fjärde sidan skiljer en å grannens tomt från vår. Ner till den avskiljande ån är det minst hundra meter från vårt torp och grannen har nog minst lika långt ner till åbrinken på sin sida.
I mitt trygga, idylliska och enkla torparliv hinner jag varken tänka på terrorister, al-Qaida, bombhot eller självmordsbombare. Det ligger långt från min verklighet i torpet. Efter att ha levt ett tyst eremitliknande liv i torpet i Djupsjö är det lätt att man inte har tankarna på, till exempel, flygsäkerhet.
Därför blev jag lite förvånad när flygpersonalen ville kolla i min resväska (jag hade en liten resväska som jag hade tänkt ha som handbagage). Det har aldrig hänt mig förut. En liten oskyldig torpargumma har väl ingenting i sina väskor som kan vara av intresse för säkerhetspersonalen på flyget.
Trodde jag.
En vanlig torpargumma kan tydligen vara en potentiell terrorist.
'Torpargumma blev torparterrorist' - en tänkbar rubrik i någon kvällstidning.
Ur min lilla resväska drog säkerhetskvinnan upp
en shampoflaska.
Sedan
en flaska med hårbalsam.
Därefter hårspray.
Till slut
fiskade hon även upp
en flaska med hudlotion.
Eftersom jag är en jordnära torpare så handlar det om rejäla ekonomiflaskor. Betydligt över den tillåtna volymgränsen, 100 ml, för flytande vätskor.
Ja, hade jag inte känt mig själv hade jag också blivit misstänksam...
- Så mycket shampoo du har med dej..., sa säkerhetskvinnan.
- Jaaa...., svarade jag.
Vad skulle jag svara?
Jag fick snällt gå och checka in väskan i alla fall. Flaskorna hade jag ju köpt för att ta med till London.
Flaskorna lämnade jag sedan på hotellrummet i London. Hoppas de kommer till glädje för någon.
Ett bryskt uppvaknande för någon som inte är så resvan och inte vet hur det kan vara ute i den stora världen.
Torparlivets tjusning
Men igår höll vi på att slya, dra ris och bränna ner en lada. Då finns ingen tid att blogga.
Tiden i torpet försvinner.
Jag kopplar av.
- Det är inte bara bekvämlighet som gör att man kopplar av, sa vår kloke torpargranne.
Att göra nödvändiga vardagliga saker som att tända en brasa i vedspisen, koka tevatten på samma vedspis eller gå på toaletten blir aktiviteter som gör mig lugn - gör jag samma saker hemma är det alltid med ett litet mått av stress.
En fredagkväll i exil
Försöker få upp värmen med hjälp av köttsoppa och te.
Torpargubben provar att värma sig med öl.
Granveden i spisen knastrar hoppfullt.
Vi sover nog i köket inatt - för det är KALLT...brr
Fingrarna stelnar när jag släpper ut dom ur filtens värme för att skriva ännu en mening.
Att blogga för ER är i nuläget en uppoffring!
Överlever jag kylan återkommer jag med ännu ett inlägg imorgon...
en liten förklaring
Jag ser att många har kollat min blogg trots att jag inte har skrivit något på länge nu. TACK!!
Det hände en grej på jobbet som gjorde att jag helt har tappat sugen att skriva. För stunden i alla fall. Eller snarare två-tre veckor.
Jag vet att jag inte borde låta en jobbgrej förstöra min fritid - men - den här gången gjorde det faktiskt det.
Fortsätt gärna kolla bloggen.
Snart får jag nog skrivarlusten åter.
Lästips: kolla gärna in mina länkar. De har haft bra inlägg senaste tiden.
Vill ni läsa om Jesus Josefsson - kolla in klokord och skvaller.
Är ni intresserade av en skådespelares vardag - kolla in Jens blogg.
Fina foton finns på Camillas blogg.
För er som längtar efter lite Skorpedsskvaller - klicka på Malins länk.
Eller varför inte Hobbybonde - för alla amatörbönder!
Linnea har skrivit ännu mindre än vad jag har gjort så hennes blogg tipsar jag inte om denna gång.
P.S. Man ser att jag inte är i skrivarform: ordet kolla finns med inte mindre än fem gånger i detta korta inlägg. Ordupprepning kallas det. Nej, sex gånger - glömde det sista, skrivet i kursiv stil.
Äntligen
Det är så himla jobbigt när man hamnar i fel kö.
En av kommentarerna är kanske också ett alternativ på hur man räknar ut vilken kö som går snabbast; den som handlar om vilka som är lättast att slå ner och får poäng hur lätta de är, ju lättare att slå ner desto högre poäng. Och då tar man den kö med minst poäng.
Ja, jag säger då det...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5898673.ab
Ni undrar förstås hur det går för mig i svampskogen, hittar jag någon svamp, eller?
Jag förstår att ni funderat mycket på det och nu behöver ni inte fundera längre för här kommer svaret:
IDAG hittade jag JÄTTEMYCKET gula kantareller!!!!
Ha det så gott, alla, nu ska jag iväg och tributera Michael Jackson tillsammans med en kompis.
P.S. Jättemycket = ca 5 kg.
Bonde röjer sly
I fredags åkte vi till vår tillflyktsort, torpet.
Åh, jag bara pustade ut när jag kom dit. När man är där finns ingen tid.
Klockan på väggen i torparköket står på samma tid sedan vi köpte stället.
Efter en stund kom mina matlagningskompisar. Som vanligt var det supergod mat.
Zucchinipaj till förrätt.
Trattkantarellsoppa till varmrätt och
till efterrätt en chokladpannacotta.
Mmm.
Sedan var det dags för bad.
Ibland fattar jag inte själv vilket underbart ställe vi har, med allt som vi vill ha.
Fint hus, uthus, vildmarksbad, båt, bäck utanför huset, å nedanför ängarna, skog inpå knutarna - ja, allt helt enkelt.
Det var en mysig och trevlig kväll.
Igår startade vi dagen med att leta svamp. Jag kan konstatera att det inte finns svampar - inga ätliga i alla fall - runtikring torpet.
Jag var t o m ut en gång till själv, men det var som förgjort - inte en enda svamp. Jag var ut i morse också men det knakade i skogen och det var nog en björn och jag tänkte att torpargubben behöver nog hjälp att bära bort slyn som han röjer ner. Så jag skyndade mig hemåt för att bistå min käre torpargubbe.
Istället var jag ut en runda på mitt vanliga ställe hemma i Köpmanholmen, där jag varje gång har hittat lite gula kantareller och där jag inte hört något om att det ska finnas björn.
Hittade gulisar där även idag. Och när jag gick där i en vidare cirkel fick jag syn på en liggplats och björnspillning!! BAJS!!!
Jag nämnde litegrann om sly; torpargubben röjer ner mot ån. Det blir mycket fint, mycket ved och mycket ljusare.
...
Torparstatus:
Röksvamp med G
- Åsa, har du sett 'göksvamp' nån gång?
- Eh, vadå för svamp sa du?
- Jöksvamp...
- Jaha, jöksva... jag menar röksvamp! Ja, röksvamp har jag sett!
Röksvamp med G blev en jättekonstig svamp i min fantasi.
some mushrooms in sight
För andra året i rad är min pappa med i SM i Boule. Roligt!
Han blev, med sitt lag, DM-mästare i Ångermanland i år också.
Äntligen har jag hittat lite kantareller.
Helt plötsligt nästan trampar man på en.
Så stirrar man på den och tror nästan inte sina ögon.
Blinkar lite...joo...banne mig är det inte en solgul underbar kantarell...vilken lycka...
Det är som pappa säger:
- Du måste gå i skogen ofta och länge, det är då du hittar svamp.
Torpargumman talar ut - om sina TV-problem...
Kan inte TV visa bra danska serier, som Sommer och Mordkommissionen?
Eller nånting bra svenskt?
Så helt plötsligt gjordes reklam för en ny svensk serie: Kommissarien och havet.
Jag såg framemot söndagen då det första avsnittet skulle visas.
Men,
Kommissarien och havet visade sig vara en stor besvikelse.
Jag vet inte om ni såg eländet men jag tyckte att det var olidligt. En dubbad tysk stel skådespelare i huvudrollen som kommissarien. Ja, nu var det ju inte bara en dubbad tysk stel skådespelare, snarare 6-7 stycken.
Det var fruktansvärt helt enkelt. Svensk tv-produktion nådde med den serien ett verkligt lågvattenmärke.
Ett annat totalt meningslöst program har visats under veckan som gått: Kändisdjungeln.
Alltså, hur dumma tror TV 4 att tittarna är egentligen?
Kändisar? I djungeln? - snarare en tv-studio. Djungelkrubbskampen?
Eller vad sägs om Svenska Hollywood-fruar? Jag ryser...brrr.
Ett bra program däremot är tv 3:s Superstars. Magdalena och Stenmark är imponerande som lagledare och tävlingsmänniskor. Men, vad gör Ravelli där? Enligt min mening är han varken en ledare eller en idrottsstjärna. Byt ut honom mot Gunde Svan, Stefan Holm, Kajsa Bergkvist eller Torgny Mogren.
På söndagar i P4 brukar de prata om personer eller företeelser som är överskattade.
Jag har gått och funderat på vem/vilka/vad jag tycker är överskattade och det blev:
Filip o Fredrik
från kanal 5.
De är högljudda, pratiga, grabbiga och allmänt jobbiga.
Jag har försökt gilla dem men blir jätteirriterad på deras beteenden.
Min analys på mina TV-problem är att jag börjar bli gammal. En gammal tant och gnällkäring. Men jag står för det!
Det känns riktigt skönt att bli gammal. Jag behöver inte tycka om CSI. Det är OK att gilla Go´kväll.
Ja, det var mina funderingar kring ämnet och det kändes skönt att få lufta dem.
Tack för visat intresse!!!
