HALLOJ!

- Halloj, du har fågel...


http://www.youtube.com/watch?v=XdAJrQ2kHv4&feature=related


Allting har en baksida...

...även torpet!



Notera hur bra det blir med målarfärgen på boningshuset!
Måleriprojektet ska återupptas så fort som möjligt.
Nej, ni kan vara lugna - vi ska inte måla uthuset!



Torpargumman skottar loss.

Jag gillar att skotta snö.
Jag gör det inte så ofta-
man kan tro att jag har gjort det ofta denna snöiga vinter -
men det har jag inte gjort!

Därför att

torparbarnens farfar kommer vid lämpliga tillfällen och kör



sin snöslunga.




P.S Kommer ni ihåg min irritation kring statusraderna häromdagen? Dagen efter mitt uppretade inlägg kom en snarlik statusrad, fast lite förändrad: "Det är son vecka". Engelskan var borttagen och det var nu alla söner som skulle uppmärksammas, resten var detsamma. 

Jag började gapskratta!!
Det var nästan som om den som startade kedjestatusen hade läst det jag skrivit.

Jag skrattar fortfarande.

Tack för visat intresse!


Torpargumman irriterar sig på...

1. när professionella skrivare skriver fel. Idag 16/3 har Aftonbladet på nätet en rubrik: Uringat är grejen.
(hur ska det tolkas ur-ingat, u-ringat, urin-gat?)

2. alla dessa statusrader på Facebook - "kopiera detta till din statusrad om du älskar din dotter, har någon som kämpat mot cancer" osv. "Är du en av de 13 % på facebook som gör det".

Den senaste i denna genre är: "It's a 'dotter vecka': Om du har en dotter/döttrar som gör livet intressant och roligt, som har varit en välsignelse i ditt liv och gör livet värt att leva bara genom att vara i närheten - kopiera och klistra in på din status. ♥. Dina döttrar kommer att växa ifrån ditt knä, men aldrig ditt hjärta ... ♥"

Varför börjar man med tre korta ord på engelska och sedan resten på svenska? Varför måste jag kopiera detta och klistra in i min status? Älskar jag inte min dotter om jag inte gör det?


Det som gör mig så irriterad på de där statusraderna är försäljningstonen i dem och att det påminner om kedjebrevshot.

Jag förstår att alla älskar sina barn, saknar nära och kära som gått bort och stödjer cancerforskning.
Förstår alla på facebook att jag gör det fast jag inte kopierar dessa rader?

Snö i torparmiljö



Jag har aldrig sett så mycket snö på samma ställe!



På fönstren var det ett centimetertjockt täcke av frost. Inomhus.



Håller taket?



Torpardotterns hemmagjorda pulka/madrass...

Torpargumman minns och berättar II

Känner mig föranleden att kommentera det som skrevs av mig i det förra inlägget:

det där med att det gör ingenting att det är mycket snö.

Jag menar att det räckte med den snö som hade kommit - inte att det var ok att det skulle komma mer!

Men det verkar inte spela någon roll vad man tycker, det snöar i alla fall.


Vädret tvingar mig att ta fram fler positiva minnen från i höstas.
Resan till Amsterdam:



Levande jazz på en charmig klubb!



Van Gogh-museet var en riktig höjdare!



Tulpanmarknaden!

Där fanns det lite allt möjligt att införskaffa.
Vad sägs om ett startkit för nybörjare i cannabisodling?

Jag nöjde mig med lite tulpanlökar till torpargubben - man vill ju inte fastna i tullen.

De lökarna är nu nedgrävda i torpet. Och jag hoppas att vi ska kunna njuta av Amsterdam-tulpaner i sommar.


Torpargumman minns och berättar

När är vintern slut egentligen?
Jag börjar tröttna på den.
Att det är mycket snö gör inte så mycket.
Det är främst kylan som begränsar.

Jag fryser hela tiden.



Tappar torpargumman humöret?

Ja, häromdagen var det nära till gråt då termometern visade -28.

Men,


jag grät inte.


Istället började jag tänka tillbaka på resorna i höstas.
Varför reser man egentligen? Jo, bland annat för att kunna minnas dem när man sitter och har det tråkigt



eller kallt.


London är en fascinerande stad.

Säger jag, jag som blir trött på Stockholm efter en dag.
Fast nu var det nog fem år sedan jag var inne i själva staden (Stockholm).
Har mest rört mig i ytterområdena de senaste gångerna jag rest dit och då har jag stått ut.

En sak som fascinerade mig i London, var tunnelbanan. Hur tätt tågen kom och hur välorganiserat det var!
Minsta försening fick man information om. På varje perrong fanns en skylt där tågtiderna rullade fram.
(Tänk om det inte skulle fungera! Vilket kaos det skulle bli i en så stor stad!)



Trevliga förinspelade röster bad mig vänligen att:

- Mind the gap!

- Don't obstruct the doors!




Det var ett rent nöje att åka Londontuben!!

Här syns en nöjd torpargumma åkandes denna tub.



Runtom i tubgångarna fanns skyltar som påpekade att ifall man såg någon misstänkt aktivitet bland resenärerna så skulle man inte tveka att meddela 'authorities'.

Vi såg inte någon som helst skymt av något misstänkt. För hur trevligt och nöjsamt det än var att åka tunnelbana i London vill man ju helst inte bli sprängd där.

Andra nöjsamma företeelser i London var Camden market



och en stilla promenad i parken.



Nej, nu får det vara slut på positiva minnen.
Dags att återgå till verklighetens bistra kyla.



flygfotohistoria

http://flygfotohistoria.mine.nu/serier/3061

Klicka på länken, scrolla neråt till mittenbilden på näst nedersta raden. Klicka på bilden.

Det är vårt torp!!!

Kolla in torpet. Jag vet inte när fotot blev taget.
Men det var väl på 60- 70-talet de flög runt och fotade hus och hemman.

Man ser ladugårdsbyggnaden med det blänkande taket. Lagårn vars tak nu har rasat in.



Silverhuset.

Och bakom ser man ett trädgårdsland med bland annat ett potatisland.



Mittemellan boningshuset och lagårn, på gårdsplanen står ett litet hus.
Det huset var en tvättstuga.
Det är också borta.

På Valborg ifjol brände vi upp de förmultnande resterna av tvättstugan.



Till vänster om tvättstugan (på bildlänken) syns något ljust.
Det tror jag är brunnen som också fanns där då.

Idag står en stolt gran på tvättstugans plats.




Bakom boningshuset rinner en bäck, man ser hur den skymtar mellan träden.



Vid den bäcken, till höger på bilden (länken), tycker jag mig se
en människa som böjer sig framåt.
Eller är det en ko?


Om du för markören mot det övre högra hörnet kommer det upp en skylt där det står FRAMÅT.
Klickar du på den skylten kommer grannfastigheten fram på bild.
Ni som varit hos oss i torpet vet hur förfallet det huset ser ut och hur igenvuxet allting är där.
Man fattar inte först att det är samma hus.

Jag tror inte vi har någon färsk bild på den tomten.

Silverhuset



Det här huset är från 1700-talet. Åtminstone den mellersta delen som är timrad.

Delen längst bort är en vedbod. Vedboden var proppfull då vi köpte torpet.
Efter att badtunnan införskaffats har vedtillgången stadigt minskat.



Mittendelens insida ser delvis ut så här. Brädan till höger håller upp innertaket.
Där har det varit en bakugn.



Hela huset andas 1700-tal och norrländsk torparhistoria.

Underbart!


värme önskas

Jag blir galen på snön och kylan.

Längtar efter detta:



Och detta:



Ett dopp i grytan!

Demolition man

Torpargubben befarar att Ni läsare tror att vi åker runt, köper torp och river ner.

Därför måste jag göra ett tillägg till det förra inlägget:

Vi åkte runt, köpte ett torp och rev de hus som redan var fallfärdiga.

Angående Jonas Nilsson Hellströms lada så var den inte fallfärdig när vi köpte torpet.
Däremot rasade taket in förra vintern.



Här syns torpargubben i färd med att riva dasset.

Ha de så gott!

Jonas Nilsson Hellströms lada



Jonas föddes 1883 i Djupsjö. Son till en torpare.

En bit österut i samma by bodde Anders Håkansson. Anders hade nio barn varav 5 dog i unga år.
En son, Hans Andersson, åkte 1903 till Amerika.
År 1917 gifte sig en av Anders döttrar, Barbro Kristina Andersdotter, med Jonas Nilsson Hellström. Barbro Kristina var fem år äldre än Jonas. 



Jonas och Barbro Kristina fick överta Anders Håkanssons hus och ägor.
Någon gång efter giftermålet byggde Jonas denna lada nere vid Sörån.



År 2009 revs Jonas Nilsson Hellströms lada.



Samma år sattes ladan i brand tillsammans med en massa sly till förmån för ett öppnare landskap.

Historien om Jonas och ladan berättades av vår hjälpsamme granne vid brännandet av ladan.

Torpet i Djupsjö har gått in i en ny era utan ladan.


gold and silver

Efter omröstningen här på bloggen har vi bestämt oss för att INTE måla.

Tack för alla bra argument och åsikter!

Det går faktiskt inte att få finare silverfärg än den vi har.

Vi hörs!!




Målas eller inte målas?



Ja, vad säger ni? Ska man måla ett sånt här hus?

Vi vet inte och vi svänger hit och dit i frågan. Allra först skulle vi absolut behålla det som det var.
Sedan tyckte vi att det skulle målas och nu funderar vi på vad vi egentligen tycker i frågan.

Vi ska inte måla så länge vi är osäkra i alla fall.

Och ska vi måla ladan som syns i bakgrunden på bilden nedan?



Det skulle ju bli lite färggladare med rött.

Torpargumman på skidtur



På stela ben...



Grannen har kört med hästen så det blev inte så mycket pulsande. Förutom upp till huset.



Även denna vinter har det kommit mycket snö!



Torparsonen tycker det liknar Narnia.

Frukost på säng

Till frukosten imorse satt vi och tittade i torpargubbens fotobok om torpet.

Det var så mysigt att sitta och längta.

Jag fick en liten tår av längtan i ögonvrån när jag insåg hur mysigt det börjar bli.



Man ser hur grannen har plöjt åkern nedanför. Tur att han finns. Vi har ju inga maskiner!



Jag ser verkligen ut som en torparkäring på den här bilden.



Grannen som hjälper oss att ta ner de stora träden. Kolla ån som skymtar fram mellan stammarna.
Åbrinken kommer att bli årets projekt. Ett av årets projekt, rättare sagt.

Internt skämt

Sitter ensam härhemma en fredagkväll och gör just ingenting.

Tog precis en kopp kaffe och en chokladbit. När jag satte mig ner skvalpade kaffet till ut på fåtöljen och lite i knät. Så det brände till.

Irriterat utbrast jag:

- Söle kaffe! (uttalas norrländskt, med ett utdraget ö, tjockt l och betoning på första stavelsen i kaffe)

Då började jag skratta för mig själv.

För det uttrycket är ett internt skämt mellan mig och torpargubben.

När vi var ett ganska ungt par spelade vi alfapet med torpargubbens föräldrar och torpargubbens pappa ville skriva 'söle kaffe'.

För bloggläsare som inte är bekanta med uttrycket kanske jag ska berätta att det betyder att söla kaffe.



F ö hade jag lite problem med dagens rubrik, jag kom nämligen inte på om det heter internskämt  eller internt skämt.

Jag bestämde mig för internt skämt.

Jag tror att internskämt är något som fängelsekunder sysslar med när de ska ha roligt.





Eller?





Och jag som tycker att jag inte gör nånting...

Tänkte avrunda år 2009 med lite tillbakablickar:

De tre bästa semestrarna:
1. Torpet, så underbart och avkopplande trots att man jobbar mycket däruppe.
2. London-resan, med torpargubben, romantiskt och mycket att se och göra.
3. Amsterdam, med storasyster, jättekul att vara med syrran, utan barnen. Intressant stad. Och, hotellet, var lite lyxigare än vad jag är van vid som torpargumma. 

De tre bästa sakerna som hänt i torpet:
1. Att vi gjorde iordning en toalett inomhus - slapp gå ut i skogen för att göra våra behov, eller sitta i ett fallfärdigt utedass.
2. Att vi köpte en badtunna och installerade den.
3. Att vi har börjat slyröja. Speciellt ner mot ån blir det jättefint. Nu ser man ån från huset.

De tre näst bästa sakerna som hänt i torpet:
1. Att vi har börjat måla.
2. Att vi skaffade en båt och sjösatte den.
3. Att vi har ett sovrum på övervåningen nu.

Tre byggnader som vi rev i torpet:
1. Utedasset. Helt plötsligt en eftermiddag började torpargubben och jag riva utedasset.
Torparsonen och hans farbror gick ner och fiskade, när de kom tillbaka var dasset rivet. Det tog ett par timmar bara.
2. J H Hellströms lada nere vid ån. Berättar mer om det senare.
3. En mindre lada vid bäcken. Torparsonen fick i uppgift att riva den. Det blev en bra vedhög.

Det var år 2009.

Nu ska vi planera för detta år, 2010!


Torpargumman på jullov

Har precis insett att jullovet är slut.

Nu blir det slut med sovmorgnar fram till halv tio.

Imorgon börjar allvaret igen med en kortvecka på jobbet.

På flera sätt är det ändå skönt; tiden fram till nästa ledighet går fortare när man jobbar.

Känner att jag har tacklat av lite som bloggare. Orkar inte skriva fler sätt, ni vet ju alla vad jag menar, vardagen och allt det där, det blir ordning igen helt enkelt.

Kanske blir det lite mer av torparbloggande då...

Det är ju faktiskt flera saker som hänt däruppe som jag inte berättat om.

Jag har inte varit där sen i november. Torpargubben har varit där senare och det lär vara mycket snö. Som i fjol.

Nu är det dags för promenad i den isande kylan med torpargubben och torparhunden!

Hej så länge!


Lite bilder från torpargubbens fotobok



Trots att det inte är våra hästar så gör dessa kelsjuka damer mycket för trivselfaktorn i torpet. De kommer alltid fram och hälsar på oss. De får morötter, äpplen och massage.



Vi fattar fortfarande inte att torpet är vårt!!

PS. Lotten, du får väl göra en torparstudieresa till Norrland!

Boken om torpet

Torpargubben har gjort en bok om torpet: Första året i torpet.

Med de finaste fotografierna från året som förflutit.

Boken blev jättebra.

När ni kommer och hälsar på oss - påminn oss om att visa den för er!






Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0