Mitt i naturen
Imorse vid sjutiden när jag gick ut och skulle skölja kaffepannan i bäcken (visst låter det idylliskt) fick jag syn på ett skuttande djur med vit rumpa på övre ängen. Jag trodde det var ett litet rådjur. Men det var faktiskt en hare. En stor hare.
Den stannade och satte sig ner när den fick syn på mig. Då först såg jag de typiska upprättstående öronen som bara harar har.
Jag har nog aldrig sett en sittande livs levande hare tidigare.
Häromveckan fick hunden syn på en bäver. Bävern låg blickstilla på stranden och hunden stod bara och stirrade. Det är tur att han inte har någon jaktinstinkt.
Till slut vände sig bävern om och försvann ner i vattnet.
Jag är helt säker på att jag aldrig har sett en livs levande bäver på en strand. En solande bäver!
Det latinska namnet för bäver är Castor. Det finns flera underbara barnböcker om en bäver som heter Castor. Dessa böcker älskade torparsonen när han var 2 år. Speciellt en bok: Castor snickrar. Och speciellt sidan där det stod: Aj, aj, spiken böjde sig! Då började han alltid skratta ett härligt kluckande barnskratt, ett skratt som gör föräldrar så lyckliga. Och så ville han att jag skulle läsa det igen, och igen.
