Spridda tankar om brasse-stolar, björnar och eldar
Och gjorde inget speciellt - det var väldigt skönt.
Hade funderingar på att gå och plocka svamp men jag hörde flera gevärsskott i skogen.
Kanske sköt de en björn. Jag är jätterädd för att jag ska möta en björn. Förra veckan sköt de en i Skorped.
Jag fortsatte sola i min Brasse-stol. Hela förmiddagen gick åt till solbadandet.
På eftermiddagen började jag elda i vår grillring. Tog spåntaket från det rivna dasset och eldade.
Sedan satte jag mig i min Brasse-stol och funderade medan jag stirrade in i elden.
Hämtade mer spåntak.
Fortsatte fundera.
Hämtade nerhuggen sly och slängde på elden.
Fortsatte fundera.
Eldade igen.
Fortsatte fundera och kom att tänka på hur roligt jag tycker att det är att elda. När det är under kontroll vill säga - som i en grillring.
Som en gång, på en fjällresa med bara tjejer, kom jag på idén att elda upp bagen i boxen, alltså plastpåsen som vinet förvaras i. Boxen brann lätt men bagen/plastpåsen var omöjlig att få eld på.
Idiotisk idé - prova inte själva - bevisligen brinner det inte!!!
Nu blir det en kopp kaffe med torpargubben sedan ska jag klippa lite jeanstyg till mitt lapptäcke.
Absolut jordbugg
Äntligen är likören tappad på flaska.
Visst ser det smakligt ut!
Och det var det också.
Men, nu ska dessa flaskor stå ett tag till, sen får man ta ordentliga likörglas och avnjuta denna dryck.
Mari-Anne, jag antar att du menar jordgubb och inte jordbugg, men det lät kul med jordbugg! Jag vet faktiskt inte om jag är så pigg på att byta likör mot marmelad. Du kan dock få smaka till helgen (jag har en flaska som man får smygta ur redan nu).
Förra gången jag gjorde jordgubbslikör, det var nog 10 år sen, tog jag med mig den enda flaskan till en middagsbjudning hos goda vänner. Bara för att alla skulle få provsmaka lite. Alla på middagsbjudningen gillade dock min likör så mycket att den tog slut. Det gjorde ingenting för det var en jättetrevlig middag. Kanske på grund av likören faktiskt, kommer inte ihåg så noga.
Nu kommer jag ihåg läxan jag borde ha lärt mig den gången för 10 år sedan - att jag skulle ha gjort mer likör.
Nästa år blir det mer!!!
Det roliga med den här jordgubbslikören är att jordbuggarna, oj, gubbarna, menar jag, är plockade i närheten av torpet. Likören har stått på lagring i torpets skafferi, så den goda smaken beror nog på torpet...
P.S Tack, Helene, för de fina taggarna.
Idag pratade vi åm English...
Vi har börjat med att barnen ska skriva veckobrev till föräldrarna för att berätta vad vi gör under veckan i skolan.
Som den goda svenskläraren jag är så rättade jag stavfelen som smugit sig in i texten, utom ett fel,
ett fel som var så sött och roligt att jag inte hade hjärta att rätta det.
Hoppas att föräldrarna också uppskattar det:
"- Idag pratade vi åm English"
Living in a box...or a glass of water...
Hela sommaren har P4 förgyllt tillvaron i torpet.
Men idag,
(i och för sig var jag inte i torpet utan på väg från Ö-vik till Köpmanholmen), det var nog därför...
hade Radio Västernorrland verkligen några nyheter(?!) som tog priset:
- Många i Västernorrland har svårt att öppna mjölkpaketen?!? Detta på grund av att stansmaskinen schekade på några millimeter, förklarade Milkos talesman, med en f ö väldigt skrattretande värmländsk dialekt!!
- Bränderna på balkonger(?!) har minskat (eller ökat, vid det här laget undrade torpargubben och jag om det var 1:a april) i länet.
Det började med den väldigt intressanta tävlingen:
- Hur många infarter har Kramfors nu? Förut var det tre infarter till Kramfors - nu är det ... EN.
Hjälp!!
P.S. Ingenting gjort av rundstav...
BARA SÅ DU VET, ERNST!!!
Ernst med sin runda stav
Men en sak gillar jag INTE:
ljuskronor och ljusstakar av
RUNDSTAVAR.
Men hallå,
kommer ni nånsin göra en ljuskrona av rundstav?
Och resultatet har lite av gammaldags skolslöjd över sig.
Och,
en sak till: Varför i helsike gör han sådana i alla program???
Vi har sett honom tillverka 100-tals genom åren.
Jag är i alla fall trött på Ernsts (heter det så? Ernsts? - det blir så svårt att säga) rundstavar!!!
Keep smiling =)
Vår granne i torpet berättade om honom.
`Skrattande Karl´ (måste uttalas med artikulation, alla konsonanter måste höras, a:et i Karl ska betonas och vara lite utdraget) skrattar alltid.
Han har alltid gått med ett leende på läpparna...
utom en gång...
då han fick in v5:an på Solänget och vann 100 000...
- då gapade han.
Jag är en periodare...
ja, jag erkänner det!
På bloggen!
Så öppen är jag med mina problem.
Oj, nu kanske ni tror att jag menar en periodare som missbrukar alkohol eller andra droger - nej, nej, NEJ!
Jag är periodare när det gäller kreativitet:
och just nu är jag inne i en period att sy - ett lapptäcke av jeanstyg.
För ett halvår sedan återupptog jag mitt intresse att måla akvarell. Det höll i sig en månad.
För ganska längesedan virkade jag mormorsrutor, jättefina, jättemånga.... som ska bli en filt är det tänkt. (Filten skulle passa bra i torpet.)
De ligger i min handarbetskorg i väntan på att jag ska komma in i min virkperiod.
När jag kom in i lapptäckesperioden frågade torparsonen ( en relevant fråga):
- När ska du göra färdigt filten av alla mormorsrutor du har?
Fattar inte varför barn alltid ska ställa så bra frågor!
Innan virkperioden hade jag en broderiperiod då jag broderade tavlor och dukar. Det var kul! Tavlorna hänger fortfarande uppe.
Lapptäcket av jeanstyg blir jättesnyggt. Jag har sytt ihop tre rader med lappar. Och nu är jeansen slut...
Det är synd för jag är fortfarande inne i lapptäckesperioden.
Finns det gamla avlagda jeans bland mina bloggläsare så tar jag gärna emot dem!!
Huvudbry
Kanske någon av er vet?
Stod och tittade i almanackan, vi har en med fyra kolumner, en för varje familjemedlem.
Torpargubben till Sundsvall torsdag och fredag.
Veckan efter stod det "Mamma Umeå"
-Åh, vad är det för roligt jag ska på nu? Varför ska jag till Umeå? Det har jag glömt.
I samma sekund jag tänker de tre ovanstående meningarna kommer jag på att det är MIN mamma det gäller
- inte mig själv, torparbarnens mamma.
Hahaha....
Synd att det inte var jag som skulle till Umeå, det hade varit jättekul,
om jag nu hade kommit ihåg vad det var jag skulle dit och göra.
Absolut jordgubbslikör
Idag - första dagen på jobbet.
Innehållet i min lunchlåda hade blivit uppäten under natten i kylskåpet. Tydligen huserar vi ett antal råttor här hemma. Eller - stora tonåringar som blir hungriga på nätterna. Välj själv vad ni tror.
Förmiddagen gick åt till att uppdatera sig på kollegornas statusar: -Har du haft det bra i sommar? -Har ni åkt nånstans?
Hann även med att ringa IT-supporten, fika, beställa böcker och filmer, fika igen. -Lärarna dricker bara kaffe på lärarrummet.
Det kändes gemytligt att komma till jobbet, att jobba, att ha ett jobb med arbetskamrater.
Eftermiddagen var lite mer effektiv. Men det orkar jag inte skriva om.
Jo, en arbetskamrat, som fortfarande(!) har semester, kom och lämnade några fina tags till mig som hon har scrappat.
Tags = små skyltar med text. På mina tags stod det Jordgubbslikör. I skafferiet i torpet står en flaska Absolut fullproppad med jordgubbar, socker, och Absolut förstås. Längtar efter att få smaka...
Ikväll hade jag tänkt träna på step in. Men vädret blev för fint.
Istället går jag och tittar på torparsonens debut i b-laget.
Torpargummans bloggstatus
Min bloggstatistik har legat på ca 4 läsare/dag sedan starten.
I våras ökade statistiken med ca 6 läsare/dag. TACK!
Förra veckan visade på ännu en ökning ca 4 läsare/dag alltså 10 besökare. Jippi!
Men,
igår och idag har jag varit tillbaka på nesliga 4 läsare.
Vad gör man åt detta?
Ändrar inriktning på bloggen? skriver skvaller: grannen är bortrest? eller om vad jag har på mig: randig polotröja (fryser), svarta jeans(hål i baken), vita sockor (ej tub-)? dagens shopping: loppisen var för dyr och Konsum var stängt? om sjukdomar: axeln krånglar lite igen?
Fast, å andra sidan, har jag hela tiden varit glad över de fyra trogna, dagliga bloggläsarna.
Tack för att ni finns, och att ni intresserar er för mig.
Snart kommer ett nytt intressant inlägg om torpet, bara för er, only for you!!
Det här inlägget var bara en parentes, en liten summering efter ett drygt halvårs bloggande.
Jajemen,
det var det,
då går vi vidare:
Linnea: det går inte att kommentera din blogg eller se kommentarerna du fått. Jag tänkte kommentera detta inlägg http://linneav.bloggagratis.se/2009/08/14/1906165-rubrik-saknas/ med: Hahaha!!!
Till Linnea igen: en kommentar du skrivit till mig har jag inte lagt upp för då avslöjas ett kommande inlägg.
Naturens skafferi
Den mat man har skaffat finns däri.
Skafferi
Plockade 7 liter rödvinbär i torpet.
Bären hängde i klasar.
Allt var inte moget. Det blir nog minst en skörd till.
7 liter bär blev drygt 2 liter saft.
Vi i familjen Torp gillar inte saft som är jättesöt så jag tar lite mindre socker än vad som står i receptet.
Smaken blir mer som lättdryck.
Och det gillar familjen Torp!!!
Det var en gång för femton somrar sedan...
Torpardottern grät när hennes pappa kom hem och berättade att hon fått en lillebror. Hon hade sett framemot en lillasyster - för 'pojkar har snupp ju och det kan man ju inte ha'.
Några timmar senare när hon såg sin lillebror för första gången kunde hon inte sluta le. Hon var alltför stolt över sin söta lillebror.
Men det var femton år sedan.
Nu är nu.
Idag fick torparsonen sitt EU-moppekort. GRATTIS!
På en vecka har han blivit stor.
Och jag fattar ingenting! Nyss var han ju min lilla bebis.
På måndag börjar jag jobba igen. Det känns bara bra faktiskt. Det brukar gå fort att komma in i jobbet efter sommarlovet. Också har jag laddat upp mig med en massa välbehövlig energi i torpet.
Tydligare bild
Där syns dasset bra.
Dassets historia
Till höger ser man ett litet utedass som är uppallat med stockar och bräder.
Till ingen nytta för någon stod dasset där.
En dag bestämde vi oss helt spontant för att riva det. Bara så där.
Typiskt oss!
Dasset är borta med lite handkraft och lite vilja.
Lite skatter från dasset: två charmiga plastgrejer från 70-talet och en skittunna från 40-talet.
Plastsakerna vet jag inte riktigt vad som ska hända med, men tunnan blir en fin blomlåda.
Plankorna har delats in i två prydliga högar, en vedhög och en användbar hög.
Inte undra på att vi blir trötta när vi är i torpet.
En valp i torpet
De har skaffat valp, en bedårande söt golden-kille.
Torparhunden blev jätteglad, hela dagen lekte de.
Valpen lärde sig bada i torpet. I våran bäck.
Det såg så sött ut när han tvekande klev ner i vattnet efter torparhunden, som hade slängt sig i vattnet för att kyla ned sig i värmen.
Tydligen tyckte valpen om att bada för sedan sprang han ner till bäcken flera gånger och hoppade i.
När vi sedan gick till sjön för att barnen skulle få bada och svalka sig i värmen var hundarna i vattnet hela tiden. Och valpen tog sina första simtag.
Det är så otroligt roligt med valpar.
Men, jag är rätt nöjd med vår femårige torparhund som aldrig springer iväg, aldrig tuggar på skor, alltid kommer när man ropar och alltid blir glad över att se en.
Däremot går han alltid och bär på saker som man behöver eller på smutsiga underkläder han grävt fram ur tvättkorgen.
Åh, vad kul det är när folk kommer och hälsar på. Systerdotterns pojkar som brukar vara lite blyga i början ville inte åka hem.
Det ville inte vi heller, men var tvungna på grund av en massa saker som måste göras hemma.
Gissa fisken!
Torparsonen fick denna läckerbit i ån häromdagen.
Den kan vara svår att fånga, är känslig för vibrationer, ljud och skuggor.
Men min torparson fångade den.
Inte stor men naggande god!!
Några dagar senare fick torpargubben en likadan.
Torpargubbens lillebror var med oss några dagar i torpet.
Så fort han och torparsonen fick en ledig stund stack de ut och fiskade.
Lillebror hade dock ingen större fiskelycka.
Trist
Det känns hur trist som helst.
