Torpargumman minns och berättar II
Känner mig föranleden att kommentera det som skrevs av mig i det förra inlägget:
det där med att det gör ingenting att det är mycket snö.
Jag menar att det räckte med den snö som hade kommit - inte att det var ok att det skulle komma mer!
Men det verkar inte spela någon roll vad man tycker, det snöar i alla fall.
Vädret tvingar mig att ta fram fler positiva minnen från i höstas.
Resan till Amsterdam:
Levande jazz på en charmig klubb!
Van Gogh-museet var en riktig höjdare! 
Tulpanmarknaden!
Där fanns det lite allt möjligt att införskaffa.
Vad sägs om ett startkit för nybörjare i cannabisodling?
Jag nöjde mig med lite tulpanlökar till torpargubben - man vill ju inte fastna i tullen.
De lökarna är nu nedgrävda i torpet. Och jag hoppas att vi ska kunna njuta av Amsterdam-tulpaner i sommar.
Torpargumman minns och berättar
Jag börjar tröttna på den.
Att det är mycket snö gör inte så mycket.
Det är främst kylan som begränsar.
Jag fryser hela tiden.
Tappar torpargumman humöret?
Ja, häromdagen var det nära till gråt då termometern visade -28.
Men,
jag grät inte.
Istället började jag tänka tillbaka på resorna i höstas.
Varför reser man egentligen? Jo, bland annat för att kunna minnas dem när man sitter och har det tråkigt
eller kallt.
London är en fascinerande stad.
Säger jag, jag som blir trött på Stockholm efter en dag.
Fast nu var det nog fem år sedan jag var inne i själva staden (Stockholm).
Har mest rört mig i ytterområdena de senaste gångerna jag rest dit och då har jag stått ut.
En sak som fascinerade mig i London, var tunnelbanan. Hur tätt tågen kom och hur välorganiserat det var!
Minsta försening fick man information om. På varje perrong fanns en skylt där tågtiderna rullade fram.
(Tänk om det inte skulle fungera! Vilket kaos det skulle bli i en så stor stad!)
Trevliga förinspelade röster bad mig vänligen att:
- Mind the gap!
- Don't obstruct the doors!
Det var ett rent nöje att åka Londontuben!!
Här syns en nöjd torpargumma åkandes denna tub.
Runtom i tubgångarna fanns skyltar som påpekade att ifall man såg någon misstänkt aktivitet bland resenärerna så skulle man inte tveka att meddela 'authorities'.
Vi såg inte någon som helst skymt av något misstänkt. För hur trevligt och nöjsamt det än var att åka tunnelbana i London vill man ju helst inte bli sprängd där.
Andra nöjsamma företeelser i London var Camden market
och en stilla promenad i parken.
Nej, nu får det vara slut på positiva minnen.
Dags att återgå till verklighetens bistra kyla.
flygfotohistoria
Klicka på länken, scrolla neråt till mittenbilden på näst nedersta raden. Klicka på bilden.
Det är vårt torp!!!
Kolla in torpet. Jag vet inte när fotot blev taget.
Men det var väl på 60- 70-talet de flög runt och fotade hus och hemman.
Man ser ladugårdsbyggnaden med det blänkande taket. Lagårn vars tak nu har rasat in.
Silverhuset.
Och bakom ser man ett trädgårdsland med bland annat ett potatisland.
Mittemellan boningshuset och lagårn, på gårdsplanen står ett litet hus.
Det huset var en tvättstuga.
Det är också borta.
På Valborg ifjol brände vi upp de förmultnande resterna av tvättstugan.
Till vänster om tvättstugan (på bildlänken) syns något ljust.
Det tror jag är brunnen som också fanns där då.
Idag står en stolt gran på tvättstugans plats.
Bakom boningshuset rinner en bäck, man ser hur den skymtar mellan träden.
Vid den bäcken, till höger på bilden (länken), tycker jag mig se
en människa som böjer sig framåt.
Eller är det en ko?
Om du för markören mot det övre högra hörnet kommer det upp en skylt där det står FRAMÅT.
Klickar du på den skylten kommer grannfastigheten fram på bild.
Ni som varit hos oss i torpet vet hur förfallet det huset ser ut och hur igenvuxet allting är där.
Man fattar inte först att det är samma hus.
Jag tror inte vi har någon färsk bild på den tomten.
Silverhuset
Det här huset är från 1700-talet. Åtminstone den mellersta delen som är timrad.
Delen längst bort är en vedbod. Vedboden var proppfull då vi köpte torpet.
Efter att badtunnan införskaffats har vedtillgången stadigt minskat. 
Mittendelens insida ser delvis ut så här. Brädan till höger håller upp innertaket.
Där har det varit en bakugn. 
Hela huset andas 1700-tal och norrländsk torparhistoria.
Underbart!
värme önskas
Längtar efter detta:
Och detta:
Ett dopp i grytan!
Demolition man
Därför måste jag göra ett tillägg till det förra inlägget:
Vi åkte runt, köpte ett torp och rev de hus som redan var fallfärdiga.
Angående Jonas Nilsson Hellströms lada så var den inte fallfärdig när vi köpte torpet.
Däremot rasade taket in förra vintern.
Här syns torpargubben i färd med att riva dasset.
Ha de så gott!
Jonas Nilsson Hellströms lada
Jonas föddes 1883 i Djupsjö. Son till en torpare.
En bit österut i samma by bodde Anders Håkansson. Anders hade nio barn varav 5 dog i unga år.
En son, Hans Andersson, åkte 1903 till Amerika.
År 1917 gifte sig en av Anders döttrar, Barbro Kristina Andersdotter, med Jonas Nilsson Hellström. Barbro Kristina var fem år äldre än Jonas.
Jonas och Barbro Kristina fick överta Anders Håkanssons hus och ägor.
Någon gång efter giftermålet byggde Jonas denna lada nere vid Sörån.
År 2009 revs Jonas Nilsson Hellströms lada.
Samma år sattes ladan i brand tillsammans med en massa sly till förmån för ett öppnare landskap.
Historien om Jonas och ladan berättades av vår hjälpsamme granne vid brännandet av ladan.
Torpet i Djupsjö har gått in i en ny era utan ladan.
gold and silver
Tack för alla bra argument och åsikter!
Det går faktiskt inte att få finare silverfärg än den vi har.
Vi hörs!!
