Torpargumman

Solen sken i torpet i fredags.

Men, det blåste...

 

mycket...

 

 

och det var ....

 

 

kallt!

 

Vi hade med oss en kaffetermos (med kaffe i) och gick ut på gårdsplanen för att hitta ett ställe med lä och sol.

Det blev bryggan upp till logen.

 

Vi slog oss ner, hällde upp kaffet i muggarna, tog fram chokladbitarna och började mumsa.

 

Av och till kom solen fram bakom molnen som blåste förbi högt ovan torpet.

Måste nog säga att det var rätt njutningsfullt.

Trots haglet.

Och trots blåsten.

När väl solen dök upp blev det riktigt skönt.

 

Plötsligt kändes kaffet i muggen för kallt och jag slängde ut den sista kaffeskvätten framför mig. Precis då kom en kraftig vindpust och kaffet flög tillbaka mot oss, mot mig och torpargubben.

 

Den överblivna kaffeskvätten visade sig vara en riktigt stor skvätt.

 

Då gick torpargubben.

 

 

 

 

Solen sken!

Fåglarna har återvänt och gjorde stort (o)väsen av sin återkomst!

En koltrast satt högt uppe i en björk och sjöng med klar och hög röst.

 

Utdrag från Wikipedia:

 

'Beteende under sången 

Sjungande hanne i stadsmiljö

Sjungande hanar har två till tre olika, upphöjda utkiksposter, från vilka de framför sin sång. I allmänhet är utkiksposten tydligt lägre än hos taltrasten. Hanar från angränsande revir sjunger ofta direkt bredvid varandra eller går i en sorts tävling och stämmer upp en kontersång. I sällsynta fall sjunger koltrasten under flygningen, då den växlar utkikspost. Då är den också oftast tydligt kortare eller består uteslutande av inledningsljuden.

Det finns ett flertal olika orsaker till revirsång. En huvudanledning är säkerligen att ge sig själv till känna, och försvara och märka ut sitt revir. En annan anledning är att locka till sig honor och att stärka sammanhållningen mellan ett par. Ofta leder särskilt stark revirsång till stridshandlingar eller kontrahentens flykt'.

 

Ja, det låter som att denna förklaring är godtagbar, och kan nog även gälla sjungande hanar utanför stadsmiljö: koltrasten satt på en upphöjd plats, på toppen av en hög björk. Ingen kontrahent fanns i närheten, antingen hade den flytt eller så kan sången ha berott på att han ville ge sig tillkänna.

Läste vidare i wikipedias text om koltrastens sång och så här lät det då inte:

"dackderrigigigi duck duck".

 

Vi tog en sväng ner till ån och torpargubben skådade strömstaren:

 

 

När vi kom tillbaka till huset efter promenaden var det en aning varmare i köket.

Elden i spisen sprakade för fullt.

Jag läste och drack ett glas vin. Livet kan inte vara bättre en fredagkväll, efter en hel veckas arbete.

 

Vi gjorde ett besök på Näsgårdens lantbruk. De hade öppet hus.

De har storsatsat och har blivit kommunens största mjölkproducent.

Jag vet egentligen inte vad jag tycker om mjölkindustrin. Det går tydligen inte att vara småskalig nuförtiden.

Det kanske inte är så konstigt med tanke på att mjölkpriset är 3,20!

 

Hursomhelst, så verkade kossorna ha det bra. De fick sina väl avvägda kraftfoderportioner i samband med mjölkningen. Hade de redan blivit mjölkade blev de inte insläppta i mjölkningsbåset.

Kalvarna var underbara, men var efter bara några dagar redan inne i systemet med halsband som kollar av om de ätit eller inte.

 

Här finns inte den romantiserade bilden av pigan som sitter på en pall och mjölkar, med huvudet lutat mot kossans mage. Nej, den tiden är längesedan förbi och, ja, det var nog längesedan jag var inne i en ladugård.

Jag kommer även i fortsättningen att köpa Norrmejeriers mjölk.

 

 

 

 

 

...i min torparblogg.

Jag hade nästan glömt bort att jag har en egen blogg.

Har suttit och läst en massa andra bloggar och glömt bort min egen.

Tyvärr är många bloggar totalt oläsbara och ointressanta.

 

Jag håller mig nog till mina favoriter i fortsättningen!!!

Och min egen, NATURLIGTVIS!!!

 

Eftersom jag höll på att glömma min alldeles egna torparblogg började jag tänka på den som på mina krukväxter som står på övervåningen här hemma. De får vatten lite sådär sporadiskt, då jag orkar fylla på vattenkannan och gå upp och vattna.

Så ikväll, efter en intensiv dag på jobbet och lite träning, orkade jag fylla på vattenkannan och sköta om mina plantor på övervåningen samt min blogg.

 

Tack för visat intresse, mina trogna favoritläsare!!!

 

P.S Jag längtar efter att få se tulpanlökarna från Amsterdam gro och växa upp.

P.S 2. Jag längtar efter att våren ska komma på allvar till torpet.

 

 

Snön har inte släppt sitt grepp över torpet riktigt ännu.

Vägen upp till själva huset är rätt brant och med djup snö.

Det är rätt drygt att sjunka ner till höften vid var tredje steg.

Jag kröp istället - det gick fortare och var lite lättare.

Torparhunden trodde att jag ville leka och försökte snappa åt sig min mössa.

 

 

Torpargumman tar sig upp till stående, vilket kan vara ett projekt i sig.

 

 

När vi är i torpet vill torparhunden gärna vara runtikring mig.

Jag vet inte varför.

 

 

Mycket snö är ett bra inbrottskydd.

Det tar alldeles för lång tid att ta sig in.

 

Efter den sedvanliga rundvandringen lade jag mig i djupsnön för en stunds sollapande.

Vilket underbart liv!

Det är konstigt hur torpet påverkar en.

Tankar kring jobb och vardagsliv skingras så fort jag kommer dit.

 

Under rundvandringen fascinerades vi över vad mycket vi egentligen gjort i torpet.

Bara att ha städat bort all bråte och skräp inne i boningshuset krävde sin insats.

 

Djupa snöhälsningar från torpet!