Gott på grillen



Vi fick en grillring i inflyttningspresent av några goda vänner. Snällt!!

Det blir så god mat ute.

Idag blev det hamburgare.



Igår, fläskfile med potatis och wokgrönsaker med torpargubbens lillebror och torpardotterns kompisar.

I förrgår, tacos med goda vänner.

En dag på sjön





Åran gick av...

Grodans funderingar del II

- Äntligen är badtunnan på plats! tänker grodan.  



- Roligt verkar de ha också!



Torpargumman instämmer i grodans funderingar.

Torparsonens projekt del II

En brädhög var vad som blev av projektet. Det blir bra ved att värma upp vattnet i badtunnan med.



Stockarna fick en egen hög.



Kanske en framtida grillplats...



Bra jobbat, torparson!!!


Falu röd färg

Torpet är i stort behov av ny färg. Det syns kanske på bilden. Den gamla färgen har helt försvunnit och blivit svart. I och för sig är det 'väderväggen'.

Jag har börjat måla nerifrån.

Och man ser ju onekligen skillnad på före och efter!!

Eller?!

Det var verkligen i grevens tid som vi köpte det här torpet. Hade det fått stå längre utan att någon brydde sig om det tror jag att det hade börjat förfalla riktigt ordentligt.



När man målar ett torp, målning är ju en ganska monoton aktivitet, börjar tankarna komma igång. 
Saker som man inte har tänkt på länge får liv igen. 
Man löser en massa problem för sig själv och ser livet så klart.  
Plötsligt inser man hur saker och ting hänger ihop och hur man ska tackla vardagen.

Tills

man ser en spindel på väggen:



Iiiih, vad gör jag???

Döda den med penseln och rödfärgen var min första impuls!

Men,

den fick leva. Alla ska få må bra i torpet.

Senare såg jag den ila omkring på den nymålade väggen.

Torparsonens projekt

Torparsonen har ett eget litet projekt.

Att riva en av ladorna på ägorna.





Hur ska det gå med torparsonens projekt?

Det får ni veta om ett par dagar.

Grodan undrar



- När ska egentligen badtunnan flyttas till sin rätta plats?

Dagen då båten hamnade i sjön


Det var en helt vanlig dag men alldeles perfekt.

Några kompisar dök upp i torpet. Efter lite mat och fika var de beredda att hjälpa oss med sjösättningen.

Både torpargubben och torparkäringen var väldigt nervösa för hur det skulle gå. Vi har ju aldrig gjort det förut och förhållandena verkade lite svåra i våra ögon.

Men grannen var full av tillit. Kompisarna också. Tack för det!!



Till slut skymtade aktern. Tur att jag inte sitter bakom ratten, var tanken som snurrade i mitt huvud.



- Det ser bra ut!







Utan dramatik hamnade båten i vattnet.



Lättade miner...



Alla hjälpte till, utom jag - torparkäringen, jag fotade och höll tummarna,

hårt knutna.



Båtens jungfruresa i sjön.

Resten av dagen fortsatte lika trevligt som den började. Trots att kompisarna åkte hem.

Jag lagade middag på grillen, kyckling-fajitas. Drack en öl. Summerade dagens händelser medan jag förnöjt klappade hunden.


Torpardjuren

Det har hänt så mycket i torpet denna vecka. Jag vet inte var jag ska börja. Ska jag berätta om måleriet, båten, ladan...nä, jag har bestämt mig: jag berättar om djurlivet i torpet.

Då menar jag inte alla små flygfän som hittar olika, mer eller mindre angenäma, ställen på kroppen där de gör sina små avtryck.

Små och små förresten:



Med förstoringsglas kanske ni ser högra örat, på bilden blir det örat till vänster.

Jag är väl lite överkänslig mot bremsbett.

En annan grej jag funderar när det gäller insektsbett, myggor suger ju blod för att föda sina små myggbarn, getingen sticker när den blir ilsken - men varför sticker egentligen bremsen? Den söker ju upp sitt offer som myggorna gör, men vad gör den egentligen, av vilken anledning sticker/biter den?

Ska forska lite om det på Wikipedia senare. Är det någon som vet, hör av er!!

Men -
det var ju inte alls det här djurlivet jag skulle berätta om utan om
en liten yngling som spatserar runt på våra tak och låter hela tiden.
Ungefär som han vill att vi ska se hur duktig han är.
Han är en liten exhibitionist den lille rackaren.



Sädesärleungen...

vi tror i alla fall att han är en unge. Han uppträder som en unge, stapplar osäkert, vet inte riktigt vad han vill, kvittrar hela tiden och verkar glad utan anledning. Vill visa upp sig för oss.

Han flyger mellan taken, ibland lågt som om han tränar att flyga. Det var så vi upptäckte honom.

Det är fågelbon runtom i torpet, på flera olika ställen. Ovanför dörren hade ett flugsnapparpar ett bo och under midsommarhelgen var det väldig trafik. De höll väl på att mata ungarna. Vi har också flera bon vid logen, t o m i det gamla utedasset.

Sådana här sysslor som att sitta och glädjas åt en sädesärleunge har man tid med i torpet.

Arbetsglädje

Nu vill jag att ni ska titta till vänster på bilden. Där står en gran med en massa sly runtom.



Vips så är slyn borta.



Nja, det krävdes lite mer än ett vips, faktiskt. Vi sågade och högg. Band ihop riset, satte fast repet på fyrhjulingen och så fraktade torparsonen riset upp i skogen. Det stod även en liten björk här så nu fick vi mer ved. 

- Mamma, du gillar att jobba va'? sa torparsonen. Du ser så nöjd ut när du kvistar björken och så sitter du aldrig stilla.

Ändstationen på torpet

När jag var liten åkte familjen varje sommar upp till farmor i Kukkola utanför Haparanda. Det var en resa man såg framemot. Jag har många roliga minnen därifrån.

Vi syskon lekte med våra kusiner och det var väldigt idylliskt.

Ett minne: när vi närmade oss Kukkola började min bror alltid prata om böndernas traktorer. När det gällde saker som han var intresserad av (bilar, traktorer, maskiner) så hade han fotografiskt minne. Han berättade för oss andra om att nu har den bonden skaffat en ny traktor eller; Einar har skördetröskan framme o s v. Vi tyckte det var jättekul att han mindes så mycket 'ointressant' och retade honom för att han kom ihåg var alla traktorer stod i fjol, det hade ju gått ett år sedan sist.

Ett annat roligt minne hos farmor var att det på toadörren hängde ett rött trähjärta. På hjärtat stod det 'Ändstation' skrivet med sirlig vit text. Jag fattade inte varför det stod så, det var ju en toalettdörr. När jag frågade mamma och pappa så skrattade de bara. Det dröjde många år innan jag verkligen förstod det roliga.



Så här ser vår ändstation ut.



Fast på vår skylt står det Afträdet.

Den som vill ha en förklaring får höra av sig.

Arbetet fortgår...

Vi har gjort en massa nyttiga saker i torpet.

1. Vi har satt in en mulltoa och gjort om förrådet så det känns ganska mycket som ett badrum nu. Bilder kommer senare.

2. Torpargubben och sonen har grävt färdigt för badtunnan, flyttat betongplattor (som badtunnan ska stå på), fyllt med sand och riktat in betongplattorna så de ligger i våg.

3. Köpt 100 meter slang (till badtunnan), fixat så det rinner i slangen. Det är självtryck!!!

4. Rensat övervåningen och kört iväg med en kärra skräp igen. Det är väl den tionde vändan. Bl a fick vi iväg en äcklig gammal soffa. Under den låg en död fågel - brrrrr...

5. Fått upp båten till sjön. Men inte i sjön. Båtens väg upp till torpet var nog ingen drömresa direkt:

Min svärfar och hans brorsa hade lovat att köra upp med båten imorgon. Helt plötsligt dök de upp vid dörren, igår. I spöregnet. Snacka om överraskning.
De hade helt sonika bestämt sig för att det var bättre att köra upp igår än imorgon. För oss spelar det väl inte så stor roll tidpunkten - det var snällt att de kom.

Svärfar sa att de hade börjat köra vid 9-tiden i 20 km/h. De var framme vid 11. När de hade ca två kilometer kvar till vår sjö blev det punktering på ett däck på båtvagnen. Som egentligen inte är nån båtvagn utan ett ombyggt släp för gastubsfrakt. Det användes då fabriken i Köpmanholmen fortfarande var i full gång.

De sista kilometrarna fick han köra ännu långsammare. Med sned båtvagn. Båten hoppade ur sitt läge och lutade rejält när de var framme. Men inget gick sönder och farbröderna mår fortfarande bra.

Snart kan vi både bada badtunna och köra båt i sjön.


förklaringar

Jag märker att jag måste förtydliga det förra inlägget litegrann.

Det var två ordväxlingar som handlade om iranier, det var inte samma kille.

Lasse som hade tappat omdömet hade tydligen lämnat fru och barn här i Sverige och stuckit utomlands. Han hade också skaffat sig en ny flickvän och p g a alla dessa handlingar hade han tappat omdömet, ungefär som om det var ett sjukdomstillstånd.

Samtalet på golfbanan: jag tyckte det var kul för det lät som om rakslaget var något konkret, något man kan hålla i och något man kan tappa när som helst.
 
(Och,

något som jag skulle vilja hitta på marken och använda då jag spelar minigolf)

Hört och sett, mest hört...

Blir full i skratt när jag tänker på dessa ordväxlingar:

- Hur är det med Sigge?

- Han ha gift sä vä en gammjänte från Skalmsjö vä hjärtflimmer.

Nr 2:
 
- Hur var det på discot igår?

- Monica hånglade med en iranier som hette Lennart.

Det känns litet långsökt med att iraniern hette Lennart och inte Ali t ex.

Nr 3:

- Hur har Karin och Robert det nuförtiden?

- Karin stack från Robert med en skottskadad iranier.

En skottskadad iranier, det låter så allmängiltigt.

Nr 4:

- Det var längesen man hörde nåt om Lasse.

- Han ha tappe omdöme.

Nr 5:

På minigolfbanan.

- Helvete, vad dåligt det går!

- Ha'ru tappe rakslage?




OBS!!! Alla namn i inlägget är fingerade.


RSS 2.0