Torpargumman

Vi har varit hemma och tvättat alla trasmattor.

Trots att jag är en torpargumma så ids jag verkligen inte skurtvätta trasmattorna,

vilket vore ett äkta torpargummejobb.

Kanske skulle jag orkat om det inte vore för alla fönster som måste göras iordning, skrapas, målas och putsas.

 

Suck...

 

det var en äkta torpargummesuck åtminstone!

 

Vi återkom till vårt kära torp idag på eftermiddagen med ett lass rena trasmattor.

 

Hela dagen har jag känt mig lätt illamående, seg och bara jag rört mig litegrann så har jag blivit oerhört trött och fått huvudvärk.

Egentligen såg jag inte alls framemot att åka upp till torpet, tänkte att det är bättre att vila hemma när jag mår så pissigt.

 

När vi svängde in på lägdan med bilen fick vi genast syn på tjejerna i hagen, de är i övre hagen nu. De såg oss också och när vi parkerat och jag gick till hagen så sprang de ner till grinden. De verkar ha saknat oss, eller kanske våra morötter!

 

Genast släppte segheten.

 

Trasmattorna bars in och trots ihållande huvudvärk lade jag ut dem på trägolven. Vips var huvudvärken försvunnen.

 

Torpargubben gjorde upp en eld och lagade gulaschsoppa. Han tog också fram lite snapsar som blev över sedan midsommar ifjol.

 

Och,

 

tro det eller ej,

 

 

så tog snapsen bort illamåendet!!

Så här såg ett av köksfönstren ut inifrån. Inte vidare fräscht, eller hur! Jag skulle till och med kalla det ÄCKLIGT!

 

Så här såg det andra köksfönstret ut. Om möjligt ännu äckligare.

 

Det var till och med fuktigt emellan rutorna.

 

Den senaste veckan har jag jobbat med dessa fönster.

Jag har länge sneglat på fönstren och tyckt att de behövt renovering,

men har lika länge skjutit jobbet framför mig.

Det är ett drygt jobb; skrapa bort det mesta av färgen,

som tur är lossnar det mesta ganska fort, men ibland sitter tejpen kvar riktigt hårt.

 

Sedan ska man återigen gå igenom hela fönstret

för att se om all lös gammal färg verkligen är borttagen.

För varje fönster blir ju detta fyra gånger på grund av att det är dubbelfönster.

 

Därefter börjar det roliga; att måla.

Först grundfärg. Och så måste man vänta på att det ska torka.

 

Jag har väntat så här:

 

I en av solstolarna (vinglaset syns inte, hihihi).

 

Därefter vitfärg, två varv.

Ja, jag vet, det är pyssligt.

Fjärde momentet är skrapning med rakbladsskrapa och

till sist fönsterputs.

Puh!

Resultatet är belöningen för mödan!!

 

 

Jag har kollat in lite bilder på rovfåglar och jag är ganska säker på att det var två ormvråkar som jag (v)råkade få syn på.

 

Förmodligen hade de ingen romans heller, de var nog ute och 'cirklade i termikvind på måttlig höjd' (Wikipedia).

 

 

Torparsvägerskan måste tro att jag är helt knäpp; jag bara skrek i telefonen när jag såg två rovfåglar kretsa högt upp i luften ovanför torpet.

Herregud, jag börjar verkligen bli gammal som bryr mig om ett par uppvaktande örnar (om det nu var det?).

 

 

Torpargubben och jag fick uppleva lite nyskapande kultur i torpet häromdagen!

Det var torparsvägerskans barn som uppträdde med en spontan fingerteater.

 

 

Jag hittade två burkar av mammas ♥ hemlagade krusbärssylt från 2009 i frysen. Önskar att jag hade mer av den sylten.

Torparbarnen uttryckte sin uppskattning över sin mormors underbart goda sylt:

- Jag älskar den här sylten som mormor gjorde och hällde i såna här små burkar!

- Ja, det är mycket godare än köpt sylt!

Torparbarnens kusiner verkade också gilla pannkakor med hemlagad krusbärssylt och grädde.