Torpargummen reser ut i stora världen del II
Men, jag, torpargumman, har varit ute och rest lite i den stora, stora världen.
En sväng till London med torpargubben och så nu, precis hemkommen från Amsterdam.
Man kan säga att storstadslivet ute i Europa skiljer sig från mitt vanliga torparliv.
Även från mitt vardagsliv.
Torparlivet lever jag ju bara under sommaren och vissa helger under vår, höst och vinter.
Det är kul att ibland göra studiebesök i en annan verklighet.
Som vår granne i torpet sa: -Det är inte bara bekvämlighet som gör att man kopplar av.
Men ibland är det verkligen det:
Det är inte helt fel att komma till ett sånt här hotellrum efter sju timmars promenerande i Amsterdam.
Eller att ställa sig i den här duschen, nej, jag tror jag tar ett bad istället.
Sommar och vinter i torpet
Flera gånger under vårt första år som torpare har vi upplevt att torpet lever upp när vi kommer dit.
Det låter kanske väldigt konstigt, men vi har känt oss välkomna.
Torpet vill att vi är där och sköter om det.
Vi är inte mediala någon av oss men vi har flera gånger känt att torpet har godkänt oss.
Första gången jag kände det var när jag hade möblerat om i rummet bredvid köket. Lagt en gammal bibel på en bokhylla och ett ljus bredvid. Jag hade också ställt fram några foton på de tidigare ägarna på ett annat skåp.
Bilder på det rummet finns i ett tidigare inlägg.
När rummet var klart fick jag en varm känsla inombords av att precis så här ska det vara.
De förra torpägarna sa att nyckeln till källardörren hade varit borta hur länge som helst och att de hade letat men inte hittat den.
Vi tänkte inte mer på det. Man kommer ju ner i källaren genom en lucka i köksgolvet och vi tänkte att det räcker ju att gå den vägen.
En dag i somras fick torpardottern för sig att hon skulle leta källarnyckeln. Hon hittade den nästan genast. Vad bevisar det, undrar kanske ni då? Hon hade ju bara tur, det var en tillfällighet att hon hittade nyckeln så fort.
Jag, för min del, är säker på att torpet ville att vi skulle hitta nyckeln.
När vi började måla torpfasaden med falu rödfärg fick jag en liknande varm känsla.
Torpet hjälper oss så att det är lättare för oss att ta hand om det.
Tack för visat intresse!
I love London
Camden Market i Camden Town. En kul och cool marknad där det finns allt möjligt. Härlig stämning. Alla möjliga sorters människor med härliga och annorlunda klädstilar.
Torpargummans ögon var som tefat. En underskattad aktivitet är faktiskt den att sitta och titta på människor.
Tänk att det finns så många olika. Och att man verkligen kan klä sig hur man vill.
En människa minns jag allra bäst, en fyrtioårig punkare med asiatiskt utseende. Långt svart hår på sidorna men kalt uppe på hjässan, ofrivilligt kalt. Röd skinnjacka med nitar, slitna rutiga byxor och de sedvanliga svarta kängorna på fötterna. Han var jättesöt där han glatt gick omkring och skyltade för en tatueringsstudio.
Han stack ut ur mängden om man säger så, även i Camden Town, där de flesta vi såg skulle ha stuckit ut här hemma. Någon försökte fotografera honom men då gav han dem fingret och satte skylten framför ansiktet.
Afternoon tea and hot scones with cream and jam...mmm.
Monarki och kolonialmakt
Här promenerar vi förbi Buckingham Palace. Drottningen var tydligen inne för flaggan vajade på palatsets tak.
Mycket till sevärdhet var det inte.
Utanför grindarna stod en stor folksamling och fotograferade och väntade.
På vad vet jag inte. Kanske hoppades de att den gamla damen skulle vinka.
Det kändes så billigt och töntigt att stå utanför någons hem och stirra.
Fast det kanske inte är deras hem, kanske är det i hela landets ägo. Jag vet inte hur det fungerar i Storbritannien, om kungafamiljen har apanage som i Sverige.
Vi traskade rätt fort förbi. Tog pliktskyldigast några foton på monarkins högborg.
Gillar inte monarki. Tycker att det är odemokratiskt och gammalmodigt.
Tog tuben till British Museum.
Där kunde man beundra alla de vackra saker från kolonierna som monarkin bland annat byggt upp sin ekonomi och makt med.
Jag beundrade alla föremål från högkulturer runt om i världen och förundrades över civilisationers uppgång och fall. När Egypten, Kina och Mesopotamien blomstrade var England knappt befolkat ännu mindre civiliserat.
Nåja, besöket i London var en av de allra bästa resorna jag gjort, trots min irritation över hur man utnyttjat sina kolonier.
London är en riktigt häftig stad, en metropol. Det finns hur mycket som helst att se, uppleva och göra.
Om det får ni höra en annan dag.
Tack för visat intresse!
Torpargumman turistar
Tower Bridge
St Pauls cathedral
Till sist: lunch i Notting Hill, öl och fish'n'chips
Torpargumman ger sig ut i världen
Jag är en vanlig, enkel torpargumma som sedan torpet kom in i mitt liv tillbringat den mesta lediga tiden i just torpet.
Torpet ligger väldigt avskilt med skog runt om på tre sidor. På den fjärde sidan skiljer en å grannens tomt från vår. Ner till den avskiljande ån är det minst hundra meter från vårt torp och grannen har nog minst lika långt ner till åbrinken på sin sida.
I mitt trygga, idylliska och enkla torparliv hinner jag varken tänka på terrorister, al-Qaida, bombhot eller självmordsbombare. Det ligger långt från min verklighet i torpet. Efter att ha levt ett tyst eremitliknande liv i torpet i Djupsjö är det lätt att man inte har tankarna på, till exempel, flygsäkerhet.
Därför blev jag lite förvånad när flygpersonalen ville kolla i min resväska (jag hade en liten resväska som jag hade tänkt ha som handbagage). Det har aldrig hänt mig förut. En liten oskyldig torpargumma har väl ingenting i sina väskor som kan vara av intresse för säkerhetspersonalen på flyget.
Trodde jag.
En vanlig torpargumma kan tydligen vara en potentiell terrorist.
'Torpargumma blev torparterrorist' - en tänkbar rubrik i någon kvällstidning.
Ur min lilla resväska drog säkerhetskvinnan upp
en shampoflaska.
Sedan
en flaska med hårbalsam.
Därefter hårspray.
Till slut
fiskade hon även upp
en flaska med hudlotion.
Eftersom jag är en jordnära torpare så handlar det om rejäla ekonomiflaskor. Betydligt över den tillåtna volymgränsen, 100 ml, för flytande vätskor.
Ja, hade jag inte känt mig själv hade jag också blivit misstänksam...
- Så mycket shampoo du har med dej..., sa säkerhetskvinnan.
- Jaaa...., svarade jag.
Vad skulle jag svara?
Jag fick snällt gå och checka in väskan i alla fall. Flaskorna hade jag ju köpt för att ta med till London.
Flaskorna lämnade jag sedan på hotellrummet i London. Hoppas de kommer till glädje för någon.
Ett bryskt uppvaknande för någon som inte är så resvan och inte vet hur det kan vara ute i den stora världen.
