Torpargumman

Igår åkte vi upp med lite möbler till torpet.
Bonden hade sagt att han kunde ta möblerna på en släde bakom hästen, eftersom det fortfarande ligger snö på vägen upp.

Väl uppe såg vi ingen skymt av bonden.
Torpargubben knackade på bondens dörr och frågade om han kunde köra upp möblerna.

-Jaha, lasta på det då! sa bonden käckt medan han drog på sig stövlarna.
Med raska kliv stegade han över gårdsplanen och in i stallet. Selade märren och kom ut.
Med vana steg klev hästen över skaklarna och  ställde sig tillrätta så att bonden kunde spänna fast släden.

Sedan bar det iväg. Släden full med möbler, en säng upp o ner, på sängen låg ett bord med benen i vädret och högst upp fyra korgstolar hängande över bordsbenen.
Släden krängde vid varje steg. Torpargubben och jag sprang bakom för att kolla om något föll av.

På fem minuter var möblerna uppe vid torpet.

Synen var helt otrolig. Hästen travade uppför den branta backen med möblerna i släptåg. Korgstolarna spretade åt alla håll.

Åh, vad vi ångrade att vi inte tog kameran med oss.