Torpargumman

Ibland blir jag verkligen trött på att höra min röst. Speciellt då jag känt att jag varit tjatig.

Förra veckan startade vår stegtävling. Torpargubben tyckte att jag hade gått lite och jag som tycker jag går omkring hela tiden på jobbet.

Efter en dag med mycket prat och tjat från min sida sa jag till några föräldrar, efter ett utvecklingssamtal, att jag borde sätta stegräknaren på munnen istället, då skulle det bli fler steg!!!

Det visade sig att det var något fel på stegräknaren. Har fått tag i en nyare variant nu. Tack Siv!

Häromdagen hade jag gått nästan 6000 steg på jobbet. På kvällen gick jag en längre promenad än vanligt, bara för att få fler steg (det bor en tävlingsmänniska inom mig).

Då bad jag torpargubben att gissa hur många steg jag gått den dagen. Han gissade på 7000. Men jag hade gått över 11000 steg.

- Du har gått längre bara för att få fler steg, utbrast torpargubben då. Jag känner dig och du vill bara inte förlora.

- Neej, sa jag lite för tveksamt. (Jag blev lite tagen på sängen för att han hade läst mig så snabbt.)

Skit också! Jag försökte ge igen:

- Ja, men är du inte nöjd då, förra veckan tyckte du att jag hade gått för lite.

Det var redan försent. Torpargubben hade märkt att han träffat mitt i prick!