Torpargumman

Det har hänt så mycket i torpet denna vecka. Jag vet inte var jag ska börja. Ska jag berätta om måleriet, båten, ladan...nä, jag har bestämt mig: jag berättar om djurlivet i torpet.

Då menar jag inte alla små flygfän som hittar olika, mer eller mindre angenäma, ställen på kroppen där de gör sina små avtryck.

Små och små förresten:



Med förstoringsglas kanske ni ser högra örat, på bilden blir det örat till vänster.

Jag är väl lite överkänslig mot bremsbett.

En annan grej jag funderar när det gäller insektsbett, myggor suger ju blod för att föda sina små myggbarn, getingen sticker när den blir ilsken - men varför sticker egentligen bremsen? Den söker ju upp sitt offer som myggorna gör, men vad gör den egentligen, av vilken anledning sticker/biter den?

Ska forska lite om det på Wikipedia senare. Är det någon som vet, hör av er!!

Men -
det var ju inte alls det här djurlivet jag skulle berätta om utan om
en liten yngling som spatserar runt på våra tak och låter hela tiden.
Ungefär som han vill att vi ska se hur duktig han är.
Han är en liten exhibitionist den lille rackaren.



Sädesärleungen...

vi tror i alla fall att han är en unge. Han uppträder som en unge, stapplar osäkert, vet inte riktigt vad han vill, kvittrar hela tiden och verkar glad utan anledning. Vill visa upp sig för oss.

Han flyger mellan taken, ibland lågt som om han tränar att flyga. Det var så vi upptäckte honom.

Det är fågelbon runtom i torpet, på flera olika ställen. Ovanför dörren hade ett flugsnapparpar ett bo och under midsommarhelgen var det väldig trafik. De höll väl på att mata ungarna. Vi har också flera bon vid logen, t o m i det gamla utedasset.

Sådana här sysslor som att sitta och glädjas åt en sädesärleunge har man tid med i torpet.