Torpargumman

Jag är en vanlig, enkel torpargumma som sedan torpet kom in i mitt liv tillbringat den mesta lediga tiden i just torpet.

Torpet ligger väldigt avskilt med skog runt om på tre sidor. På den fjärde sidan skiljer en å grannens tomt från vår. Ner till den avskiljande ån är det minst hundra meter från vårt torp och grannen har nog minst lika långt ner till åbrinken på sin sida.

I mitt trygga, idylliska och enkla torparliv hinner jag varken tänka på terrorister, al-Qaida, bombhot eller självmordsbombare. Det ligger långt från min verklighet i torpet. Efter att ha levt ett tyst eremitliknande liv i torpet i Djupsjö är det lätt att man inte har tankarna på, till exempel, flygsäkerhet.

Därför blev jag lite förvånad när flygpersonalen ville kolla i min resväska (jag hade en liten resväska som jag hade tänkt ha som handbagage). Det har aldrig hänt mig förut. En liten oskyldig torpargumma har väl ingenting i sina väskor som kan vara av intresse för säkerhetspersonalen på flyget.

Trodde jag.

En vanlig torpargumma kan tydligen vara en potentiell terrorist.

'Torpargumma blev torparterrorist' - en tänkbar rubrik i någon kvällstidning.


Ur min lilla resväska drog säkerhetskvinnan upp


en shampoflaska.


Sedan


en flaska med hårbalsam.


Därefter hårspray.


Till slut


fiskade hon även upp


en flaska med hudlotion.



Eftersom jag är en jordnära torpare så handlar det om rejäla ekonomiflaskor. Betydligt över den tillåtna volymgränsen, 100 ml, för flytande vätskor. 

Ja, hade jag inte känt mig själv hade jag också blivit misstänksam...

- Så mycket shampoo du har med dej..., sa säkerhetskvinnan.

- Jaaa...., svarade jag. 

Vad skulle jag svara?

Jag fick snällt gå och checka in väskan i alla fall. Flaskorna hade jag ju köpt för att ta med till London.


Flaskorna lämnade jag sedan på hotellrummet i London. Hoppas de kommer till glädje för någon.


Ett bryskt uppvaknande för någon som inte är så resvan och inte vet hur det kan vara ute i den stora världen.