Torpargumman

I fredags åkte vi till vår tillflyktsort, torpet.

Åh, jag bara pustade ut när jag kom dit. När man är där finns ingen tid.
Klockan på väggen i torparköket står på samma tid sedan vi köpte stället.

Efter en stund kom mina matlagningskompisar. Som vanligt var det supergod mat.
Zucchinipaj till förrätt.
Trattkantarellsoppa till varmrätt och
till efterrätt en chokladpannacotta.

Mmm.

Sedan var det dags för bad.

Ibland fattar jag inte själv vilket underbart ställe vi har, med allt som vi vill ha.
Fint hus, uthus, vildmarksbad, båt, bäck utanför huset, å nedanför ängarna, skog inpå knutarna - ja, allt helt enkelt.

Det var en mysig och trevlig kväll. 


Igår startade vi dagen med att leta svamp. Jag kan konstatera att det inte finns svampar - inga ätliga i alla fall - runtikring torpet. 

Jag var t o m ut en gång till själv, men det var som förgjort - inte en enda svamp. Jag var ut i morse också men det knakade i skogen och det var nog en björn och jag tänkte att torpargubben behöver nog hjälp att bära bort slyn som han röjer ner. Så jag skyndade mig hemåt för att bistå min käre torpargubbe.

Istället var jag ut en runda på mitt vanliga ställe hemma i Köpmanholmen, där jag varje gång har hittat lite gula kantareller och där jag inte hört något om att det ska finnas björn.

Hittade gulisar där även idag. Och när jag gick där i en vidare cirkel fick jag syn på en liggplats och björnspillning!! BAJS!!!


Jag nämnde litegrann om sly; torpargubben röjer ner mot ån. Det blir mycket fint, mycket ved och mycket ljusare.