Torpargumman

När är vintern slut egentligen?
Jag börjar tröttna på den.
Att det är mycket snö gör inte så mycket.
Det är främst kylan som begränsar.

Jag fryser hela tiden.



Tappar torpargumman humöret?

Ja, häromdagen var det nära till gråt då termometern visade -28.

Men,


jag grät inte.


Istället började jag tänka tillbaka på resorna i höstas.
Varför reser man egentligen? Jo, bland annat för att kunna minnas dem när man sitter och har det tråkigt



eller kallt.


London är en fascinerande stad.

Säger jag, jag som blir trött på Stockholm efter en dag.
Fast nu var det nog fem år sedan jag var inne i själva staden (Stockholm).
Har mest rört mig i ytterområdena de senaste gångerna jag rest dit och då har jag stått ut.

En sak som fascinerade mig i London, var tunnelbanan. Hur tätt tågen kom och hur välorganiserat det var!
Minsta försening fick man information om. På varje perrong fanns en skylt där tågtiderna rullade fram.
(Tänk om det inte skulle fungera! Vilket kaos det skulle bli i en så stor stad!)



Trevliga förinspelade röster bad mig vänligen att:

- Mind the gap!

- Don't obstruct the doors!




Det var ett rent nöje att åka Londontuben!!

Här syns en nöjd torpargumma åkandes denna tub.



Runtom i tubgångarna fanns skyltar som påpekade att ifall man såg någon misstänkt aktivitet bland resenärerna så skulle man inte tveka att meddela 'authorities'.

Vi såg inte någon som helst skymt av något misstänkt. För hur trevligt och nöjsamt det än var att åka tunnelbana i London vill man ju helst inte bli sprängd där.

Andra nöjsamma företeelser i London var Camden market



och en stilla promenad i parken.



Nej, nu får det vara slut på positiva minnen.
Dags att återgå till verklighetens bistra kyla.