Torpargumman

Igår tog vi vårt pick och pack och åkte upp till torpet.

Torpargubben, torparhunden och jag, torpargumman.

Torparbarnen (-ungdomarna?) följer inte med så ofta nuförtiden. Torparsonen verkade nästan tycka att det skulle bli skönt att vara ifred.

När vi kom fram slet vi upp varsin öl och bara satt i solen. Kände hur alla måsten rann ifrån oss. Solen värmde våra vinterbleka kinder. Krafterna kom tillbaka till de trygga ljuden av bäcken och fåglarna.

Åh, vad bra jag har det! Ett undanskymt torp dit ingen objuden hittar och där inga objudna tankar får plats. Torpstället är ju precis det jag har önskat mig i flera år - en plats där man återfår sina krafter och sin energi. Många tycker kanske att vi får mera att göra, att hålla efter byggnaderna här, gallra i skogen och röja runt ängarna. Jag skulle vilja säga att det är just det jag behöver - kroppsarbete.

Ha en bra dag!!

P.S Tulpanerna från Amsterdam är på väg upp!!!