Tromb i torpet
Torpargubben klipper gräset. Lyssnar på radion i hörlurar.
Skrattar.
Han känner kanske hur det börjar blåsa upp. Hur det riktigt friskar i.
Men
han hör inte hur vinden dånar oroväckande,
hur det knakar i skogen runtomkring oss.
Det känns inte som ett vanligt oväder med lite blåst. Det är riktigt kraftiga vindar. Jag bara stirrar på huset och väntar på att taket snart ska blåsa iväg.
En handduk från en lina och vaxduken från utemöblerna dras med i vindarna.
- Häftigt!
- Knäpp lite kort!
Hojtar torpargubben. Han syns i nedre bildens högra hörn.
Samtidigt som det brakar bakom honom.
Han fortsätter klippa gräset och hunden och jag ser träd falla lite varstans.
- Men hör du inte hur det knakar? Det är ju jätteläbbigt!
- Nej då, det är ingen fara!
Efteråt, när vinden har mojnat till lite värre stormvindar än vanligt, går vi runt och förevigar förödelsen.
Alldeles bakom logen har en gran knäckts rakt av.
Med hjälp av den här bilden förstår man varför det dånade så mycket!
Det är inga plockepinn-stickor precis!
Det här är bilder från igår.
Imorse när vi gick ännu en runda har fler träd rasat.
