Torpargumman

Det forsar som bara den i Djupsjö och Sörån.

Vi tog upp bryggan, så att den inte skulle råka lossna från sitt läge och dras med i det forsande vattnet.

Jag tog en tur i skogen för att kolla svampläget. Men, nej, ingen svamp nu heller. Jag älskar skog och svamp men är nästan för rädd för att träffa på en björn. Speciellt här i skogarna runtom torpet. Fast jag ska ärligt säga att jag inte sett ett enda spår av björn. Man borde ju se björnbajs om det finns någon härikring.

När jag kom tillbaka hade torpargubben kapat ved. Jag fick börja bära in och stapla den i vedboden.

Det går väldigt mycket ved till badtunnan. Men det är det värt, och vi har ju mycket träd som det bara är att hugga ner.

Typ.

Innan jag gick ut i skogen drog jag på ett varv färg på några fönster. Ja, jag håller fortfarande på med dessa fönster. Just nu är jag inte lika inspirerad med fönstermålningen som jag var när jag drog i gång projektet, men det måste göras och det är i sådana här lägen som tålamodet och viljan prövas. Puh!

Det var oerhört glädjande att 'jäntern' var i övre hagen när vi kom. Hästarna betyder väldigt mycket för trivseln i torpet.